Frostens och sångens morgon, del 1

Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har promenerat utmed Lagan.

Frostens och sångens morgon, del 1

Frostens och sångens morgon, del 1, en natur- och kulturkrönika i 14
bilder om en promenad utmed ån Lagan mellan Åbron i Östra lägret
och Fågelforsdammen i Skillingaryd, när frosten förändrat landskapet
och om fågelsång trots årstiden.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i tredje novembervecka i
november månad 2014.

Frost är iskristaller som bildas på mark och andra ytor vid
temperaturer under 0 °C genom sublimering av luftens vattenånga.

Sublimering eller sublimation är en fysikalisk-kemisk process vid
vilken ett fast ämne övergår direkt till gasfas utan att först smälta.

Fenomenet är ett resultat av hur ämnets ångtryck beror av
temperaturen. Alla fasta ämnen utom helium sublimerar vid
temperaturer och tryck under sin trippelpunkt.

Trippelpunkten är den punkt i ett diagram som representerar
jämvikten mellan de tre olika tillstånden av ett rent ämne, fast form,
flytande form och som ånga.

Med ångtryck menas det av en ånga utövade trycket och vanligtvis
menas med ångtryck mättnadstrycket, det vill säga, trycket hos den
ånga som vid en viss temperatur befinner sig i jämvikt med en fast
eller flytande fas.

Jämvikten avser då jämvikt mellan en ren ånga av ett visst ämne och
samma rena ämne i fast eller flytande form, till exempel jämvikt
mellan ren vattenånga och rent flytande vatten eller is.

Ibland används dock ångtryck som benämning på trycket hos den ånga
som vid en viss temperatur är i jämvikt med en flytande eller fast
blandning.

Snö övergår direkt till vattenånga under kalla och torra vinterdagar
och omvändningen till sublimation är kondensation.

Vid frystorkning av livsmedel sublimerar det frusna vattnet under
vakuum, för att åter kondensera till is på ett kallare ställe.

Bilden visar en flockblommig växt förmodligen en hundloka som
tillhör familjen ”Apiaceae” förr ”Umbelliferae”.

Vid gynnsamma temperatur- och fuktighetsförhållanden kan vackra
mönster så kallade frostblommor bildas.

Frost uppstår lättast på nätterna, när vädret är klart och vinden svag,
det man kallar nattfrost.

Bilden visar ett spindelnät från en hjulspindel som tillhör familjen
”Araneidae” som omfattar mer än 2800 arter i fler än 160 släkten vilka
återfinns över hela världen.

Strålningsavkylningen av markytan kan vara så stor att markens
temperatur kan sjunka under fryspunkten även om lufttemperaturen är
över 0 °C.

Bildens vackra spindelnät spunnet av en taknätspindel är vackert
draperat av nattens frost utmed ån.

Taknätspindlar eller mattvävarspindlar, ”Linyphiinae”, är en
underfamilj i spindelfamiljen ”Linyphiidae” och tidigare betraktad
som egen familj.

Den har världsvid utbredning och omfattar ett stort antal arter, varav
många i tempererade och kalla områden, i Sverige finns cirka 115
olika arter och det finns över 4 300 beskrivna arter i världen.

Eftersom temperaturen vid de meteorologiska stationerna mäts på
mellan 1,5–2 meters höjd räknas ofta bara dygn då temperaturen varit
under 0 °C på just denna höjd som frostdygn i klimatstatistiken.

Bilden visar mossarten stor hättemossa, ”Orthotrichum lyellii”, som
här växer på en liten rönn alldeles invid ån.

Plötsligt möts jag av en mycket vacker och intensiv fågelsång och mitt
ute i ån på en sedan länge fallen gran sitter den lilla strömstaren och
låter höra sina vackra toner. Lite vårkänsla mitt i vintern.

Tomtar och vättar är riktiga festprissar men ibland glömmer de att
gömma sig, och när solen går upp får de bråttom ner i sina hålor, så
bråttom att de ibland fastnar med skägget i grenar och kvistar. Så
lyder en förklaring till det märkliga vita ludd man kan hitta i skogen
vintertid.

Det hårlikt vita och fluffiga vätteskägget sitter nästan alltid på våta,
ruttna, döda trägrenar och kvistar, gärna på trädslag som här på klibbal
men också på björk, ek och hassel.

Fenomenet beskrevs vetenskapligt första gången redan år 1918, av
meteorologen Alfred Wegener och han förmodade redan då att någon
svamp hade med saken att göra.

I sådan vätteskäggsved trivs en svampart som skapar två viktiga
förutsättningar för att vätteskägget ska bildas.

För det första gör svampen själv veden porös och för det andra
spräcker den barken, så att den underliggande veden exponeras som
betyder att vatten kan tränga in i grenen.

Det finns dock ett antal förslag på vilken svampart det är och förslag
som frätskinn, ”Vuilleminia comedens”, björknästing, ”Diatrypella
favacea”, björkdyna, ”Hypoxylon multiforme” eller vedplätt,
”Dacrymyces stillatus” nämns som några tänkbara arter.

När temperaturen sjunker under fyra plusgrader uppstår uppenbarligen
ett koldioxidtryck inne i den svampangripna veden, och vedens vatten
börja sippra ut genom vedstrålarna.

I vattnet finns organiska ämnen lösta som katalyserar isbildningen, så
att vattnet kan frysa omedelbart när det tränger ut ur träet och kommer
i kontakt med luften.

Samtidigt fortsätter vattnet att trycka på inifrån veden och då uppstår
de här vackra bomullslika ”ishåren” som bildar vätteskäggen.

Hur som helst, bilden visar något som ser ut att vara en hel mustasch
från en stackars vätte, hoppas att den växer ut snart igen.

Granfingersvampen har konserverats i djupfryst tillstånd och håller sig
sådan så länge temperaturen tillåter, så fort det blir mildväder ruttnar
den dock bort.

Jag återkommer gärna till de vackra bilderna på järnfällningarna i
gamla åfåran nedom vattenfallet vid Fågelforsdammen i Skillingaryd
bara därför att jag tycker det är så oerhört vackra färgkombinationer.

Eftersom vatten är ungefär 829 gånger tätare än luft blir
ljusbrytningarna så vackert rörliga, nästan som en film där
järnfällningarna och vattnet spelat huvudrollerna.

Densiteten i kilo per kubikmeter är för luft 1,2041 och för vatten
998 vilket ger förhållandet 828,83.

Även denna bild är fotograferad i den gamla åfåran nedom vattenfallet
vid Fågelforsdammen i Skillingaryd.

Balkongen ovanför turbinerna är definitivt värd ett besök
för den vackra utsikten nedåt nya åfåran. Gå försiktigt dock!

För några år sedan slog någon försiktigt en knut på den lilla rönnen
och nu har den vuxit fast i detta läge. Det ska bli intressant att se hur
den utvecklas i framtiden.

Svampen på bilden heter vedplätt, ”Dacrymyces stillatus”, och
fruktkropparna är kuddlika och mellan 1-5 millimeter breda. De växer
här på brottytan av en död gran.

Dessa är, som ni kan se, vackert orangegula och geléartade i väta,
mörkare gulröda och fasta i torka.

Svampen bildar, som här, ofta täta samlingar på multnande barr- och
lövved under hela året och är mycket allmän i hela landet men är
ingen matsvamp.

Plötsligt möts jag av ”Åspöket” mitt ute i Lagan där någon gjort sig
obehaget och besväret att ta sig ut i ån och knyta på skylten ”Skyddat
vatten – grundvatten” en vit morgonrock.

Den avslutande bilden för denna gång får bli lite reklam för de många
fina, och för Skillingarydsborna viktiga, promenadvägar som finns
utmed ån bland annat från åbron i Östra lägret till Fågelforsdammen
och vidare norrut.

Var rädd om dessa möjligheter till tätortsnära naturupplevelser och
chansen till lite motion.