Frukostgemenskap i Vaggeryds kyrka

Klockan 8.40 är vanligtvis inte den tidpunkt på dygnet då människor strömmar till Vaggeryds kyrka. Undantaget är torsdagar under hösten, vintern och våren.
Vi får förklaringen tämligen omgående i den omisskännliga doft av varma köttbullar som sprider sig i grannskapet:
– Stans bästa frukostbuffé, konstaterar ett par på väg genom portarna in i helgedomen.
Nu ska vi i sanningens namn tillstå att det inte är alldeles fel att få lite andlig spis vid sidan av det lekamliga så här på morgonkvisten. Några tänkvärda ord inför dagens aktiviteter kombinerade med pianomusik av den förträfflige Urban Gärdborn kan aldrig vara fel och ger ett bra avstamp inför dagens övningar.
Kyrkogårdsförman Lars Andersson är naturligtvis mycket nöjd med responsen med allt vad det innebär av nya kontakter och nätverksbildning. Regelbundet samlas 35-40 personer till frukost i Vaggeryds kyrka varje torsdag.
– Den här gemensamma frukosten fyller en viktig funktion i och med att folk lär känna varandra. För andra är det säkert ett avbrott i jobbet att se fram emot en gång i veckan. Det är en anledning till att vi är noga med att hålla tiderna. Det får inte ta mer än en halvtimme, understryker han.
Efter den kvartslånga andaktsstunden bildas kö på väg fram till det uppdukade frukostbordet. Dess rikhaltiga sortiment är resultatet av det arbete som trion Solveig Karlsson, Karin Lackenbauer och Håkan Johansson avsatt under någon eller några timmar.
Sakta men säkert bildas konstellationer kring borden i församlingsvåningen. Några är fasta vecka efter vecka, andra uppstår helt spontant. Mixen mellan yrkesarbetande och pensionärer är väl avvägd.
– Den goda gemenskapen är nog förklaringen till att så många kommer hit vecka efter vecka, säger Lars-Göran Nilsson  med instämmande av bland andra bordsgrannen Arne Larsson.
Vid grannbordet har Christina och Åke Gustavsson sina platser. De instämmer i det Lars-Göran och Arne redan har sagt. Men Åke tillägger: – Jag tror att kyrkan behöver fler aktiviteter av det här slaget.

Skrivet av Kåre Boberg