Hässlehultshöjden

Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Hässlehultshöjden.

Hässlehultshöjden

Hässlehultshöjden, berget i de östra delarna av Skillingaryds skjutfält,
en naturkrönika i 14 bilder om mossorna, lavarna och svamparna som
är vinterns vackra blommor.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i mitten av mars 2013, då
vintern fortfarande håller naturen i ett järngrepp.

Jag står på den plats där jag om drygt fem månader kan beundra de
vackra och ovanliga blåsopparna. Nu så här års kan jag istället
beundra den vackra utsikten upp emot Hässlehultshöjden på
Skillingaryds skjutfält. Alldeles bakom mig breder den lilla gölen
Östersjön eller Hässlehultsgölen ut sig, så här års hårt och djupt islagd
men full av spårstämplar från älg, rådjur, hare, räv och ekorre med
flera, läs mer om detta i min krönika ”Det vildas spår, en naturkrönika
om spår och spårsnö” från den 21 februari år 2009.

Movadsbäcken är bara undantagsvis öppen och då på de stridaste
passagerna men någon strömstare fanns icke att skåda denna gång.
Vid denna tid kan man även få höra strömstarens vackra sång så håll
både ögon och öron öppna.

Gamla aspar är mycket spännande miljöer för ”vinterns blommor”, det
vill säga mossor och lavar samt en och annan svamp. Gå inte bara
förbi dem utan stanna upp och njut av vad dess stammar har att
erbjuda av biologisk mångfald i form och färg.

På denna och många andra aspstammar växer den lilla vackra
asporangelaven, ”Caloplaca flavorubescens”.

Lite blyga och väna tittar två vackert cinnoberröda cinnobertickor
fram under snön från sin växtplats i den gamla björklågan. På latin
heter arten ”Pycnoporus cinnabarinus”.

Björkved är bra substrat för borsttickor, ”Trametes hirsuta”, överst,
och fnösketickor, ”Fomes fomentarius”, nederst.

Fnöske från bildens fnösketicka nämndes för första gången i samband
med eldslagning i en bok av romaren Plinius den äldre som levde
mellan åren 79-23 före Kristus, och att det använts länge även hos oss
i Norden bevisas av att man hittat fnöske och fnösktickor i
utgrävningar från just stenåldern.

Bildens bitterlav, på latin ”Pertusaria amara”, är en vanlig skorplav på
lövträd i södra Sverige, i detta fall växer laven på en asp. Den finns i
södra och mellersta Sverige men saknas i större delen av Norrland och
växer endast en bit upp längs den norrländska östersjökusten.

Laven är lätt att känna igen på de vita fläckarna, soral, som sitter på en
gråvit bål. Soral är ett vegetativt förökningsorgan hos lavar i vilket
soredier bildas. Soralen kan vara runda, välvda eller mer diffusa. De
kan bildas i bålsprickor eller i kanten av bålflikarna och ibland kan
hela bålytan vara täckt av soral, precis som på bilden. Vid tveksamhet
kan man skrapa lite av det vita på soralen och sätta på tungan och efter
en stund känner man den intensivt beska smaken som är typisk för
bitterlaven. Den korta väntetiden på den bittra smaken beror på att
smakämnet skall transporteras till de smaklökar som är känsliga för
beskt och dessa sitter ganska långt bak mot tungroten i den så kallade
vallgravspapillen.

Bilden visar en vacker rosettbrosklav, ”Ramalina fastigiáta”, som
tillhör släktet brosklavar, på latin ”Ramalina”. Släktet omfattar cirka
150 arter över hela världen, varav 15 arter finns hos oss i Norden.
Dessa lavar är busklika med tillplattade grenar och till sin konsistens
broskartade. De växer upprätt eller hängande på trädstammar eller
klippor och är till färgen gröngrå medan fruktkropparna är gulaktiga.
Till släktet hör bland annat brosklav, bildens rosettbrosklav, mjölig
brosklav, spatelbrosklav, fågeltoppsbrosklav, strandbrosklav och
trådbrosklav, den sistnämnda är numera tyvärr starkt utrotningshotad.

Bildens almlav, ”Gyalecta ulmi”, är Smålands landskapslav och
påträffas i flera olika typer av ädellövträdsmiljöer. Framförallt växer
arten på stammarna av gamla hamlade askar, almar och lindar i gamla
lövängsliknande miljöer. Arten påträffas också på olika ädellövträd i
naturskogsliknande ädellövskogar exempelvis lövskogsklädda branter,
ek och bokskogar. Oftast finner man laven på de grövsta och äldsta
träden. Här växer arten på en stor och gammal asp vid Mo härads
soldattorp på Hässlehultshöjden.

Ännu en bild på almlaven, ”Gyalecta ulmi”, där lavens alger utgörs av
orangefärgade ”Trentepohlia”-alger som syns orange om och när man
rispar laven. Den andra komponenten i en lav är en svamp.

En lav är per definition organismer bildade av ett symbiotiskt
förhållande mellan en svamp, huvudsakligen en sporsäcksvamp, och
en alg, eller ibland en cyanobakterie, tidigare kallade blågröna alger.
Svampens roll är att utgöra stödjevävnad och skydd samt att suga upp
vatten, medan algen genom fotosyntes bidrar med energi.

Den kemiska formeln för koldioxidfixerande fotosyntes är,

6 H₂O + 6 CO₂ + ljusenergi → C₆H₁₂O₆ + 6 O₂

Där H₂O är en vattenmolekyl, CO₂ är en koldioxidmolekyl, ljusenergi
är vanligtvis solljus, C₆H₁₂O₆ är en druvsockermolekyl och O₂ är en
syremolekyl.

Gamla och grova aspar finns det gott om uppe på Hässlehultshöjden
på Skillingaryds skjutfält och man hittar alltid något nytt varje gång i
den biologiska mångfaldens fantastiska värld. I bakgrunden spelar en
spillkråka.

På aspar växer gärna denna lilla ljusgröna mossa som på svenska heter
plattsvepemossa, på latin ”Radula complanata”. Det är en bålmossa
som är typiskt platt och tilltryckt mot underlaget och växer även på
basiska och skuggiga klippväggar.

Bilden visar sotlav, ”Cyphelium inquinans, en lavart som indikerar
höga naturvärden och rik biologisk mångfald. Laven sotar ens finger
om man försiktigt stryker över den och här är substratet är en gammal
levande asp.

Bilden visar cinnobergömmingens konidiestadium ”Tubercularia
vulgaris” som bildar dessa blekt rosa dynor som är mycket vanliga på
speciellt död ved. Det könliga stadiet hos cinnobergömmingen,
”Nectria cinnabarina”, består av cinnoberröda och klotrunda små
kulor, så kallade perithecier.

Konidiestadium, anamorft stadium, imperfekt stadium eller asexuellt
stadium hos svampar, framför allt sporsäckssvampar är ett stadium där
bara konidiesporer, könlösa sporer, bildas. Hos många arter kan detta
anamorfa stadium kopplas till det könliga stadiet, teleomorfen, av en
känd art precis som i detta fall. I de fall där det könliga stadiet,
teleomorfen, är okänd eller saknas kallas svampen bara helt enkelt för
en anamorf art.

Apothecier, fruktkroppar, som uppträder som skålliknande utväxter på
bålen kallas för perithecier. Dessa utväxter är urnlika bildningar,
vanligen insänkta i bålen eller i vårtlika upphöjningar, med en smal
öppning.