Lika säkert som att det blir julafton, lika säkert är det att årsskriften från Byarum finns till försäljning. I år är det 55:e upplagan och som vanligt är det mycket läsvärt.
Det går inte att läsa de 175 sidorna från pärm till pärm utan man söker ofta godbitarna. Åtminstone vid första bekantskapen.
Jag har förmånen att ha alla årgångarna i bokhyllan och det är en räcka av mästerverk som är en inspiration i olika sammanhang. Ibland har man nytta av artiklarna i samband med egna artiklar, ibland som ren uppslagsbok när man söker en specifik uppgift. Det är också spännande att göra nedslag i en tidigare årgång för att bekanta sig med något särskilt ämne.
När man är intresserad av lokalhistoria är bygdens olika hembygdsböcker ett måste. Som vanligt står sig skriften från Byarums Hembygdsförening väl i konkurrensen. Här finns en härlig blandning av dåtid och nutid.
Ofta känner man igen en del i berättelserna och det gör att man blir extra intresserad. Nu har jag också av någon outgrundlig anledning börjat minnas sådant som Kåre Boberg berättar om i Byarums socken för 50 år sedan.
Det är med ett härligt igenkännande jag läser om Gliet och övriga bandylirare i Waggeryds IK i Allsvenskan. Det var en av höjdpunkterna att som ung grabb gå på bandy i Vaggeryd. Bandy är fortfarande en fin sport även om det numera inte brukar bli mer än 2–3 årliga besök på bandybanan i Vaggeryd.
Kåre berättar om många andra händelser för 50 år sedan.
En annan journalist från Vaggeryd är Rolf Fredriksson och han presenterar en fascinerande berättelse från Föreningshuset i Vaggeryd, det vi i dag kallar Folkets Hus.
Det finns sedan flera andra berättelser som säkert är lika bra men de får bli lektyr lite framöver. Exempelvis om gåramålaren Mikael Raatikainen som så vackert förevigat så mycket i bygden. Biodlarföreningens historia, när TV kom till Vaggeryd och om tennis ligger också nära till hands. Givetvis också om Georg Stanell, Vaggeryds förste korvförsäljare.
Det blir säkert på sikt hela boken.