Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Fågelforsdammen.
Högvatten och mildvinter, del 1
Högvatten och mildvinter, del 1, en naturkrönika i 8 bilder om en, så här långt, mycket mild vinter och om vattensjuka marker.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i mellandagarna julen 2013.
Fågelforsdammens kraftstation i fjärran har verkligen inte problem med för lite vatten i år. Redan på långt håll ser jag att den ”nygrävda” åfåran har mer än en halv meter högre vattenstånd än normalt.
Klibbalarna står med hela rotsocklarna och en bit av stammen under det kraftfullt strömmande vattnet.
I bakgrunden sjunger den lilla gärdsmygen som om våren redan voro här, och i fjärran visslar en strömstare till när den flyger vidare uppströms.
De stensatta strandbrinkarna utmed åns ”nygrävda” åfåra, det vill säga, mer än 100-åriga åfåra, syns inte på grund av det höga vattenståndet.
Den orangeröda veden från en gammal klibbal på andra sidan ån lyser upp den annars grådisiga decemberdagen.
Trots att dammluckorna inte är mycket öppna ser man tydligt kraften i det forsande vattnet. En stålande idé att använda för att generera elektricitet eller för att använda att utföra arbete.
Detta var en av många anledningar till den industriella revolutionen på 1700-talet i framför allt England, som först i mitten av 1800-talet kom till oss i Sverige.
Bilden får symbolisera kraften i vattnets energi, läges- och rörelseenergi, hos vatten i vattendrag, tidvatten, vågor och havsströmmar.
Den helt dominerande anläggningstypen är konventionella vattenkraftverk, vilka producerar el genom att utnyttja skillnaden i lägesenergi hos vatten som tas in på en högre nivå och släpps ut på en lägre nivå i vattendraget, precis som här fast en liten bit bort där turbinerna står.
Konventionell vattenkraft är sedan länge en etablerad energikälla, som år 2009 producerade 3 272 TWh, terawattimmar, el, vilket utgjorde 16 % av världens elproduktion men bara 2,4 % av den totala energiförsörjningen.
I Sverige, som är rikt på flödande vatten, är vattenkraften utbyggd till en normalårsproduktion av 67,5 TWh/år. År 2009 svarade den för 49 % av elkonsumtionen och 13 % av den totala energikonsumtionen. Vid torrår kan elproduktionen minska med upp till 15 TWh och vid våtår öka med maximalt 10 TWh.
Vattenkraften är en förnybar energikälla, men utbyggnaden innebär stora ingrepp i naturen vilket inverkar på mångas intressen.
En ovanjordsstation i en åfåra innebär stora synliga byggnadsverk, även schaktningarna nedströms kan innebära stora ingrepp.
Naturvården påverkas genom att den naturliga vattenföringen ändras, vilket missgynnar vissa växt- och djurarter och gynnar andra. Stora vattenståndsvariationer utarmar dessutom strandvegetationen.
Avslutningsvis lite historia om vattnets kraft och hur vi har utnyttjat detta. Vattenhjul är kända från Kina och antikens länder långt före vår tideräkning och i Sverige finns det stadgor från 1200-talet som reglerar rätten att bygga vattenkvarnar.
Den första praktiskt användbara vattenturbinen konstruerades omkring år 1830. Det första vattenkraftverket byggdes år 1879 i USA för att lysa upp Niagarafallen.
Det första svenska vattenkraftverket tillkom år 1882 i Viskan. I större skala inleddes den svenska utbyggnaden av vattendragen för elproduktion på 1910-talet och nådde sin kulmen mellan 1950–1970.
Harsprånget är ett vattenkraftverk i Luleälven eller Stora Lule älv, i Jokkmokks kommun nära Porjus. Det är Sveriges största vattenkraftverk med en effekt på 977 megawatt. Årsproduktionen är cirka 2 TWh ett normalår, vilket motsvarar cirka 1,5 % av Sveriges elproduktion.
De tre ravinernas damm är en vattenkraftsdamm i Yangtze-floden i sydvästra Kina på gränsen mellan Hubei och Chongqing. Längst ned, vid staden Yichang i Hubei, ligger den stora kraftstationen, Gezhouba. Dammen började byggas år 1993 och när den färdigställdes 2012 var den världens största damm.
Dammen är döpt efter de tre ravinerna som floden flyter igenom. Den är 2 309 meter lång och får en höjd av 185 meter. De 34 turbinerna kan producera en niondel av Kinas elbehov med en total effekt på 22 500 megawatt.
Vattenmagasinet började fyllas den 1 juni 2003 och när det är fyllt kommer det att sträcka sig ända upp till Chongqing, nästan 600 kilometer bort. De 32 huvudturbinerna har en effekt på 700 MW vardera. De två sista turbinerna är för kraftverkets egen energiförsörjning och har en effekt på 50 MW vardera.
Vattenmagasinet kommer till stor del att dränka ravinerna och många andra kulturella och arkeologiska miljöer uppströms. Detta medför att 1,4 miljoner människor är tvungna att flytta på grund av det stigande vattnet.
Den 13 oktober år 2007 meddelande den kinesiska regeringen att ytterligare fyramiljoner invånare kring floden måste omplaceras.
Regleringen får även betydande negativ återverkan på det akvatiska ekosystemet. Det förefaller i december år 2006, som om dammbygget har varit en slutlig bidragande faktor till utrotningen av den kinesiska floddelfinen. Dessa problem har medfört protester, både i och utanför Kina.