Den här vyen med Örjan Carlström som fotograf måste man nog vara nästan 40 år för att minnas.
För egen del har jag många minnen från huset men inte så mycket från skoltiden i Vaggeryd då det var Konfekthörnan. Nej, för egen del tänker jag på huset som min första arbetsplats med ett fast arbete. Om man nu inte ska räkna tre månader på Krahners som fast jobb, vilket det förvisso var men ack så kort.
Det byggdes ganska många tornhus i Vaggeryd lite efter sekelskiftet 1900. Det här i kvarteret Haglund tor jag tillkom kring 1912 och jag vill minnas att Kenneth Åberg berättat att det var det första huset i Vaggeryd med källare. Rätta mig om jag har fel.
Konfekthörnan var klassisk i Vaggeryd. Det låg ju här precis vid hörnan och här fanns hur mycket godis som helst. Men så småningom bytte ägarna till lokalen vid torget och där var man från mitten av 1980-talet.
Smålands Folkblad hade startat en lokalredaktion i Vaggeryd kring 1972–73 med legendariske Eric ”Degan” Jonsson som lokalredaktör. Till en början var redaktionen vid hörnan Storgatan-Karlavägen där jag jobbade lite extra på helger och andra tillfällen då Degan var ledig. Jag följde också med bort till Konfekthörnans hus som hade flyttat till andra lokaler vid torget kring 1974.
Här blev det sommarjobb under studietiden för först Degan och sedan Tommy Hellström och Sven-Ove Svensson.
Det här var något av Fleet Street på den här tiden. Mitt emot där det nu är restaurang hade JP redaktion och i kvarteret intill fanns VN. Här kunde man finna kollegor som Henry Norin, Gun Gennemark och Kåre Boberg.
1976 var studierna klara: kanske hägrade ett jobb som fritidsledare, men huvudmålet var journalist och sommaren detta år kom beskedet en förmiddag: jag skulle få jobbet som lokalreporter i Vaggeryd. Senare samma dag ringde Stig Fredriksosn från JP och sa: vi erbjuder dig jobbet på JP. De var några timmar för sent och jag ångrade aldrig förstavalet.
Här i tornhuset blev det fem år innan Smålands Folkblad beslutade sig för att avveckla vissa lokalredaktioner för att satsa mer på två nya veckotidningar, Finnveden och Höglandet. Därmed var epoken i Vaggeryd över, 15 år efter det att jag hade börjat i köpingens realskola och hade blivit riktigt förtjust i denna grannköping. Måste ju tillstå att jag fortfarande har förkärlek för Vaggeryd och dess invånare.
Tornhuset var lite speciellt. Till en början var det gott om svängrum och det var ganska bra kontakt med läsekretsen. Det var ett lugnt tempo på jobbet. Kraven var inte höga på den tiden. Det fanns tid att fika med kollegorna eller med en del av dem som nästan dagligen tittade in.
Bland de mest trogna besökarna förutom kollegorna var Erik Abrahamsson och Bertil Tallehammar. En längst till vänster på den politiska skalan och en längst till höger. Fingal Abrahamsson var också en kär gäst plus flera socialdemokrater. Smålands Folkblad var ju en S-märkt tidning. Rune Svensson, Nils-Erik Johansson, Nils-Arne Andersson med flera hade ofta ärenden.
Då och då var det folk som kom in på redaktionen och såg minst sagt snopna ut: är inte det här Konfekthörnan?
Ett annat minne utspelade sig nog kring 1977. Plötsligt öppnades dörren av två på kanske 9–10 år, tjejer tror jag det var. En av dem sa innan hon snabbt slängde igen dörren: Hej gubbe!
Det var ju lite speciellt att bli kallad gubbe som 25 åring… Men numera är jag lastgammal, +30 brukar jag säga. :)
Lokalen som sådan bestod i huvudsak av ett stort rum där så småningom SSU flyttade in och hade lite möten då och då på kvällstid. En av de aktiva var Ann-Marie Gudmundsson, tio år yngre, och som senare i livet blev en fin vän är så ännu.
Inre rummet var knappast direkt inrett. Där fanns en toalett där man framkallade filmerna och där fanns en skrubb där Degan hade sina brev från en bekant i Frankrike och som man fick översätta åt honom.
Källare fanns det också men den har jag inga direkta minnen av.
På andravåningen fanns det hyresgäster som hade egen ingång utifrån men de använde sig också av källaren. För tvättstuga gissar jag.
Jag hade flera praoelever som Linus Persson, Håkan ”Pallis” Gustafsson och Karin Styf. Tror att också Martin Hagelberg var en i den skaran.
Man lärde känna många av den tidens vaggerydsbor som lokalredaktör för lilla men tuffa Folkbladet och det var oftast mycket trevligt.
Mer om minnen från tornhuset en annan gång för när detta skrivs är det dags att vara lite mer social med familjen. Klockan har hunnit bli 23:00, dagen före julafton 2013.
• Man kan läsa mer om Konfekthörnan här.
Konfekthörnan inför rivning 1985. Foto: Örjan Carlström
Härliga minnen Bunnstad. En rättelse dock, PRAO-elev har jag aldrig varit hos dig eller på Folkbladet. Däremot var jag anställd som fotograf. Vill minnas att jag fick ca 30-40 kr för en publicerad bild. Mot slutet skrev jag också när du Per var ledig eller inte ville arbete på helger. Minns bl a att jag gjorde ett jättereportage om ett gigantiskt dopkonvent som Jehovas Vittnen hade i Sim- och sporthallen i dagarna tre. Men på måndagen var det bara en bild och med ytterst lite text till.