I den härliga vårsolens glans

Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på glödsandbiet.

I den härliga vårsolens glans, bland
glödsandbin och krusbärsblommor

I den härliga vårsolens glans, bland glödsandbin och krusbärsblommor,
en naturkrönika i 11 bilder från min egen trädgård en solig majdag för
drygt tre veckor sedan.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i början av maj 2012.

Krusbär, ”Ribes uva-crispa”, är en tornig buske med tre- till femflikade
blad och välsmakande ofta borsthåriga frukter. Den blommar redan i
april-maj med ganska oansenliga blommor. Blommorna är hängande
med små och vita kronblad och sitter ensamma eller få tillsammans,
fodret är klockformat och har tillbakaböjda flikar med ofta rödaktiga
kanter. Frukterna, själva krusbären, är ofta styvt borsthåriga och
mognar i juli samt är vanligen gulgröna. Detta är en av våra vanligaste
odlade bärbuskar.

”Krus- och Stickelbärens användning torde vara bekant. Såsom syrligt
söta och aromatiskt slemmiga, helsosamma, kylande och läskande, ätes
de allmänt råa och syltade”, skriver Nyman år 1868.

Krusbärsbuskens latinska artnamn ”uva-crispa” kommer av latinets
”uva” för ”druva” och ”crispus” för ”krusig”, vilket syftar på att den
har bär och krusiga blad, det vill säga krusbär. ”Uva crispa” användes
som namn på krusbär redan under 1500-talet.

”Vårsolen väcker stickelbärsbusken redan tidigt, så att dess
nyutvecklade blad bidraga att kläda våren i dess gröna skrud. Särdeles
på skyddade och soliga ställen fägnas ögat af den taggiga buskens
späda grönska, medan ännu marken omkring kan vara helt grå. Då
synas ännu de gulaktiga taggarna bra och bryta sig väl mot den
hvitgråa barken och de lifligt gröna unga bladen.”

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman år
1868.

Plötsligt satt det något bland krusbärsblommorna som närmast kunde
liknas vid ett flygande glödande litet kolstycke. I den starka vårsolen
fungerade verkligen illusionen om ett glödande bi och namnet
glödsandbi, ”Andrena fulva”, tycktes verkligen vara det perfekta
namnet. Detta visste jag naturligtvis inte då för denna lilla insekt hade
jag aldrig sett förut, men efter en konsultation med min litteratur och
en kunnig entomolog fick jag så svaret.

Glödsandbi eller rödsandbi, ”Andrena fulva”, är en insektsarts i
insektsordningen steklar som tillhör överfamiljen bin och familjen
grävbin. Glödsandbiet har röd behåring på ovansidan av kroppen och
svart behåring på undersidan samt på benen. Hanen är 10 till
12 millimeter lång och honan är 8 till 10 millimeter.
Utbredningsområdet omfattar centrala Europa, från södra
Skandinavien till Balkan och dess habitat är öppna skogar och
hagmarker, men det kan ibland också hittas i parker och trädgårdar.
Det födosöker i många olika nektar- och pollenbärande växter.

Glödsandbiet är ett solitärt bi, det vill säga att det inte bildar
samhällen. I lämpliga områden kan dock flera honor gräva ut sina bon
mycket nära varandra. Boet består av en vertikal gång på 20 till
30 centimeter, längs vilken honan skapar flera enskilda äggceller som
hon sedan fyller med nektar och pollen. Ett ägg läggs i varje cell och
larven kläcks efter bara några få dagar. Den livnär sig på förrådet av
nektar och pollen och förpuppar sig efter några veckor. Efter
övervintringen kommer nästa generation fullbildade glödsandbin fram
på våren.

Glödsandbiet är på väg att sprida sig norrut, men fortfarande finns det
bara fynd från Sveriges fyra sydligaste landskap. Nordligast ungefär
hos oss mitt i Småland och man har inte så värst lång tid på sig att se
dem, bortsett från några extremdatum brukar de flyga mellan 15 april
och 25 maj. Biotopen är trädgårdar eller kortvuxna, solexponerade
grässlänter. Förstabelägg för glödsanbi var i Skåne år 2000, i Halland
år 2004, i Blekinge år 2005 och hos oss i Småland år 2007, alltså bara
för 5 år sedan och så dyker den upp i vår egen trädgård. Trevligt.

Hägg, ”Prunus padus”, planteras ofta i offentliga planteringar men
även i trädgårdar, till exempel som här en blodhägg varianten
”Colorata” som har rödaktiga blad och rosa blommor. Den påträffades
1953 i Fagerhult öster om Klevshult i Jönköpings län. Idag, i slutet av
maj början av juni är den sedan länge överblommad.

Detta ser nästan ut som ett främmande väsen från yttre rymden men är
bara vår vita syren, ”Syringa vulgaris”, i knoppstadium, den som just
nu i månadsskiftet maj-juni står i sin vackraste blomning.

Bilden visar vår dvärgforsythia när den blommade som vackrast för ett
par veckor sedan, nu har de gula kronbladen sedan länge försvunnit.
Den tillhör familjen ”Oleaceae”, eller på svenska syrenväxter, som är
lövfällande träd eller buskar.

Familjen ”Oleaceae” har 24 släkten och 900 arter men i Sverige finns
tre bara vilda eller förvildade arter, ask, liguster och syren. Flera arter
ur andra släkten odlas som trädgårdsväxter, dit hör till exempel bildens
forsythior.

Plommon, här på bilden våra Viktoriaplommon, anses ha uppkommit i
Kaukasus som en korsning mellan slån och körsbärsplommon. Den har
sedan odlats och förädlats under mer än tusen år och idag finns ett stort
antal förädlade namnsorter av plommon, av vilka bildens
Victoriaplommon hör till de mer välkända. Plommonodling är för
övrigt känt från svenska klosterträdgårdar sedan 1400-talet.

Lästips, Anton Nilssons fantastiska bok ”Våra päron-, plommon- och
körsbärssorter” som gavs ut av Nordiska Genbanken 1989.

För tre veckor sedan såg rönnens spruckna knoppar ut så här, idag är
de helt utslagna. Jag hoppas att ni inte missade processen och tiden där
emellan.

Ser ni som jag den lilla valpen som njuter av vårsolen, den blundar och
bara myser. I själva verket är det vårt gullregn som för tre veckor
sedan såg ut så här, idag fullt utslaget i bladverket, blomhängena i
knopp.

Gullregn är lövfällande stora buskar eller träd med en stam som är
grågrön och slät. Bladen är långskaftade och trefingrade samt kala till
håriga. De gula blommorna hänger i stora klasar och doftar mycket
gott. Fröna är bruna eller svarta samt mycket giftiga.

Växten är som sagt giftig, då speciellt fröna som innehåller cytisin.
Allvarliga förgiftningar hos människor är ovanliga, men förtäring av
några frön kan dock ge symtom hos barn.

Symtomen kan komma inom en halvtimme till ett par timmar som
illamående, kräkningar, yrsel, slöhet, hjärtklappning, vida pupiller och
feber. I allvarliga fall kan eventuellt även muskelryckningar,
medvetande- och andningspåverkan förekomma.

Om mer än 5 frön eller andra växtdelar förtärts, ge omedelbart kol och
kontrollera risken hos Giftinformationscentralen.

Ring 112 vid inträffade förgiftningstillbud och begär Giftinformation –
dygnet runt.

Ring 08-33 12 31 i mindre brådskande fall – dygnet runt.

Allmänna och förebyggande frågor om akuta förgiftningar besvaras på
dagtid.