I gruvans mörker och kyla

Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Taberg.

I gruvans mörker och kyla, Smålands
Taberg från insidan

I gruvans mörker och kyla, Smålands Taberg från insidan, en
naturkrönika i 20 bilder från en unik plats i jordens inre.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i slutet av maj 2012

Överjordens klara och varma solljus försvinner alltmer och ersätts av
underjordens mörker och kyla, i fjärran ler det varma ljuset en sista
gång innan allt blir mörker och endast ficklampans sken trevar sig fram
över väggar av järnmalm. Jag är i Tahes berg.

Smålands Taberg i Jönköpings län ligger 12 kilometer söder om
Jönköping och är en malmkropp som syns vida omkring och till nästan
100 % utgörs av just malmkroppen. Även brytning av magnetit har ägt
rum på bergets södra sida och mineral som funnits här är till exempel
amfibolit, klorit, biotit, serpentin, apatit, biotit, prehnit, albit, kvarts
och mikrolin.

De första metrarna in i gruvan är tak och väggar förstärkta av betong
och det känns tryggt att veta.

Järnmalmen i Taberg består av cirka 33 % järn vilket är ett högt värde
för att vara i södra Sverige. I norra Sverige kan järninnehållet i
järnmalmen vara mer än 50 %.

Det är ett glatt gäng från Värnamo som tillsammans med vår guide
Ingrid går in i mörkret och snart är vi helt upptagna av den information
som hon så intressant och spännande förser oss med.

Tabergsmalmen är tung, det vill säga, den har hög densitet. En
kubikmeter tabergsmalm väger cirka 4,8 ton eller om ni så vill 4 800
kilo, det ger 4,8 kilo per liter. Prova gärna att försiktigt lyfta en sten av
en basketbolls storlek så förstår ni vad jag menar.

Det är spännande scenerier som öppnar sig inför våra ögon i
ficklampornas sken. Stockar av gran och tall behövdes för att stötta och
förhindra ras i gruvan och en och annan sådan stock finns fortfarande
kvar som ni kan se på bilden.

Från början utvanns järnmalmen ur dagbrott på bergets lodräta vägg
mot söder och detta startade redan under 1400-talet.

Klorit är en grupp glimmerliknande, vattenrika silikatmineral som ofta
räknas till lerorna. Klorit består av magnesium, nickel, järn, kisel och
aluminium. De vanligaste kloriterna i Sverige är pennin och klinoklor.
Den har en hårdhet på 2–2,5. Klorit bildas genom omvandling av biotit
och mörka silikatmineral som hornblände, pyroxen vid relativt låg
temperatur, och därför förekommer klorit över stora delar av världen.
Den är som regel grön, men kan även vara gul, röd, svart eller vit.

Fantastiska mönster i tre dimensioner med de underbaraste färger klär
Tabergs gruvväggar och det ständigt insipprande vattnet gör så att hela
scenen glittrar och blänker i lampornas sken.

Albit är den mest natriumrika mineralen bland plagioklasseriens fasta
lösningar och innehåller mindre än 10 procent anortit. Albit har en
relativ densitet på 2,62 och en hårdhet på 6–6,5. Kristallen är
uppbyggd genom tvillingbildning i form av små, parallella strieringar
på kristallytan. Albit förekommer ofta som fina, parallella lameller
tillsammans med rosa mikroklin i pertit, en uppdelning som uppstår
vid nedkylning. Albit förekommer även i granit, pegmatit och i
avlagringar från hydrotermiska flöden. Albit inrapporterades först
gången i Sverige 1815 och sitt namn har mineralen fått av latinets
”albus” på grund av sin vita färg.

Bergakungens sal ligger rakt ovanför våra huvuden och tittar ni noga kan
ni se hans breda ansikte, hans spetsiga näsa och hans genomträngande
ögon. Ett hängsmycke hänger från hans underläpp vilket gör honom
modern in i våra dagar. Har han lärt av oss eller har vi lärt av honom.
Det är inte utan att det går en och annan kall kåre utmed ryggraden.

Ur bergarten titanomagnetitolivinit som berget består av, framställdes
järn av utmärkt kvalitet. Malmen var fri från fosfor som gör järnet
kallbräckt. När Nils Gabriel Sefström för sina metallurgiska
experiment behövde järn som inte var kallbräckt valde han ett som var
tillverkat av tabergsmalm. Det fanns något tidigare okänt i järnet från
Taberg. Sefström kom fram till att det var ett grundämne som han gav
namnet vanadin. Under 1940-talet bröts vanadinet även inne i berget
och togs då ut genom stollgångar vid bergets fot varifrån vi idag
besöker Tabergs innandöme.

Ett gammalt borr står kvar och minner om den tid då människor
arbetade här inne, en arbetsplats som väl får betraktas som hård och
slitsam.

Smålands Taberg är även av stort botaniskt och zoologiskt intresse. För
att bevara berget och dess sällsynta arter av växter och djur köpte
Naturskyddsföreningen i Jönköping gruvrättigheterna och det ingår nu
i ett naturreservat. Jag skänker en tacksamhetens tanke till den
drivande kraften bakom detta, Lars-Erik Apelqvist, mångårig
ordförande i Naturskyddsföreningens länsförbund.

Det måste varit starka armar, axlar och ryggar som förde dessa tunga
borr in i järnmalmen, inte konstigt om de förr eller senare blev utslitna.

Gruvfyndigheten i Taberg består av titanomagnetitolivinit en speciell
bergart som bara finns här och på Rhode Island i USA.

Märken efter de stora borren finns att skåda lite varstans inne i Tabergs
gruva och i de fall där borrhålen är obrutna finner fladdermössen sina
sovplatser.

Gruvverksamheten påbörjades som sagt redan på 1400-talet och
sporadisk brytning förekom under hela medeltiden. Åren 1618 och
1621 erhöll Taberg privilegier som bergslag, vilket satte fart på
brytningen av den unika järnmalmen. Tabergsjärnet blev snart känt för
sin höga kvalitet. ”C’est fer de Takaberg!”, översatt, ”Det är järn från
Taberg!”, vilket pistolsmederna lär ha utropat i Paris när de var extra
nöjda med ett arbete.

Som en tom ögonhåla ser detta borrhål ut och kanske kunde ett par små
fladdermusögon tittat ut på mig, men icke så, tyvärr.

Under mitten av 1700-talet fanns 12 masugnar runt Taberg och
produktionstoppen nåddes i mitten av 1800-talet, men på 1890-talet
stängdes gruvan, dock inte för gott. De största och sista brytningarna i
Taberg skedde under andra världskriget då Tyskland var i stort behov
av järn och under 15 år bröts då mer malm än det gjort under de
föregående 300 åren. För detta skall vi skämmas!

Planer på att bryta vanadin senare har förekommit men som sagt 1986
köpte Naturskyddsföreningen, efter en insamling, Taberg och satte
därmed punkt för fler gruvprojekt.

Kvarts är ett mineral bestående av kiseldioxid och färgen är vit eller
transparent. En grön kvarts som inte finns i naturen heter prasiolit.
Kvarts används som råvara till porslin och glas, samt är en av de
viktigaste ingredienserna i keramikglasyrer, i det att kvartsen i sig själv
kan smälta ut till en glasliknande massa. Bergarten kvartsit består av
kvarts. Kvarts är ett av den kontinentala jordskorpans vanligaste
mineral med cirka 11 volymprocent.

Vackert rödbruna nyanser klär gruvans väggar och man kan förstå alla
sagor och sägner om guld och ädelstenar djupt inne i bergens grottor.

Apatit är en hexagonalt kristalliserande mineralgrupp, bestående av
kalciumfosfat blandat med antingen kalciumfluorid eller
kalciumklorid. Mineralets färg går oftast i gröna, blågröna eller bruna
nyanser, men färglösa, gula eller violetta förekommer.

Ledstången leder faktiskt uppåt, upp till stora gruvsalen där man hållit
både konserter och vigslar, vilken mystik och vilken akustik. Måste
upplevas för att förstås.

Amfibolit, även kallad Hornbländegnejs, är en svart eller grönsvart
järnrik metamorf bergart, som består i huvudsak av amfibolgruppens
mineral, till exempel hornblände och en del plagioklas. Den innehåller
ofta mörk glimmer, så kallad biotit.

Vem det är, vad ifrån den kom, vart den skulle vet vi inte men plötsligt
stod den där och stirrade på oss, hur som helst, mänskligt var det inte.

Biotit är ett vanligt förekommande lermineral som tillhör
glimmergruppen. Biotit namngavs av J.F.L. Hausmann år 1847 för att
hedra den franske fysikern Jean-Baptiste Biot, som år 1816, utforskade
de optiska egenskaperna av glimmer och upptäckte många unika
egenskaper.

Sju grader varmt, som ett kylskåp, det är den ständiga temperaturen
nere i Tabergs gruva. Det gäller att ta på sig ordentligt. När vi kom ut i
solen igen efter en timma var temperaturen mer än 25 grader varmt.
Kontraster är ett bra ord för upplevelsen.

Serpentin eller serpentinsten är en metamorf bergart bestående av en
eller flera magnesium-järn-phyllosilikater. Botaniker har påvisat att
Skandinaviens serpentinhaltiga berg, exempelvis Taberg, har en
speciell flora, benämnd serpentinicola växter, eller serpentinofyter.

Det är märkligt men sant, tid och rum tycks upphöra att existera hos
oss människor så här under jord i gruvor eller i naturliga grottor, det
finns det forskning på och jag kan bara hålla med.

Mikroklin är ett mineral tillhörande kalifältspaterna bland fältspaterna.
Det är ett av Sveriges vanligaste bergartsbildande mineral och
förekommer framför allt i magmatiska bergarter som graniter och
syeniter samt i metamorfa, såsom vissa gnejser. Mineralet bryts
speciellt i pegmatitförekomster och används vid tillverkning av glas
och keramiskt gods. En blåaktig grön variant av mikroklin kallas
amazonsten och saluförs som ädelsten.

Rester av stöttor och syllar finns fortfarande kvar inne i gruvan,
nedbrytningen går dock långsamt i kylan men den maler sakta vidare.

Prehnit är ett grönaktigt mineral som består av vattenhaltigt
kalciumaluminiumsilikat. Det kristalliserar i ett ortorombiskt
kristallsystem oftast i form av stallaktiska eller botryoidala aggregat,
med endast toppen av små kristallerna synliga i ytan. Endast mycket
sällan bildar de distinkta väl individualiserade kristaller med
kvadratiskt tvärsnitt.

Tunnor av järn korrogerar fortare till järnoxider än träviket en bit bort
blir till ”mull”. Stenen i mitten i bakgrunden bör väga mellan 5-10 ton
beroende den höga densiteten som bland annat beror på järninnehållet.

Efter att Kreta gått vinnande ur ett krig med Aten på 400-talet före
Kristus blev atenarna tvingade att betala tribut till Kreta. Tributen
bestod i sju jungfrur och sju unga män som skulle skickas till Kreta
vart nionde år, för att ätas av Minotauros. När Theseus, som var kung
Aigeus av Atens son, fick höra talas om detta anmälde han sig frivilligt
till nästkommande resa. Väl där fick han hjälp av kung Minos dotter
Ariadne som gav honom ett garnnystan med gyllene och röd tråd som
hjälpte honom att orientera sig i den vidsträckta labyrinten. Theseus
vann striden med Minotauros och återvände till Aten.

Likt den gamla sägnen om labyrinten gjorde vi likadant för att hitta ut
ur Tabergs gruva, vi lade också ett spår att följa som ledde oss tillbaka
till utgången. Tro det om ni vill.