Jätte-enen i Ryd

Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på en gigantisk en i Ryd.

Jätte-enen i Ryd

Jätte-enen i Ryd, en natur- och kulturkrönika i 5 bilder om ett eneträd
norr om Åkers kyrkby, sydväst om Skillingaryd, i Vaggeryds
kommun.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, sensommaren och hösten
2012. Ett sommar- och höstminne från en tid som gått.

Efter många årtionden i skog och mark har jag aldrig mött en enbuske
som ”Jätte-enen i Ryd”, norr om Åkers kyrkby, sydväst om
Skillingaryd. Enen har en ungefärlig omkrets på 166 centimeter i
brösthöjd, det vill säga, 130 centimeter ovan mark och dess diameter
är då cirka 53 centimeter.

Sveriges högsta en är ett exemplar på hela 18,5 meter höjd och finns
vid sjön Glypen, som ligger sydväst om Åtvidaberg i Östergötland.
Enbuske i Högen i Holmsjö, 3 mil norr om Karlskrona är inte långt
efter och har en höjd på hela 16 meter.

Jätte-enen i Ryd är i sanning en jätte och mäktig att skåda.
Benämningen enbuske har förlorat sin betydelse och eneträd är
verkligen en bättre beskrivning på vad man får se vid ett besök i Ryd.

En annan tjock enebuske, kallad ”Tjockisen”, har en stamomkrets som
är hela 260 centimeter i omkrets, enligt uppgift dock mätt bara
60 centimeter över mark, alltså ej i så kallad brösthöjd som skall vara
130 centimeter över mark. Denna en är inte fridlyst och ska växa intill
en stenmur i Floda socken, cirka 5 kilometer utanför Katrineholm.

Jätte-enen i Ryd är inte heller fridlyst vilket den naturligtvis borde
vara. Den borde åtminstone vara den största enen i Vaggeryds
kommun men rätta mig om jag har fel!

Jag vet, som sagt, inte om jag någonsin sett en större och grövre en, i
alla fall inte i mitt närområde i GGVV-regionen, som väl numera får
betecknas som GGV-regionen plus V som i Vaggeryds kommun.

En imponerande tjock och gammal enebuske finns också i Råå i
Närke. Den växer i Hammars församling i Närkes absoluta sydspets,
öster om Vättern. Enen har en omkrets på hela 2,8 meter i brösthöjd
och är ungefär 600 år gammal. ”Den lever, men inte så mycket mer”,
enligt uppgift.

Den äldsta enebuske som hittats i Sverige var enligt uppgift hela 840
år gammal och påträffades i Sareks nationalpark. Den kan vara det
äldsta träd som överhuvudtaget påträffats i Sverige, kanske till och
med äldre än Rumskullaeken, eller Kvilleken som den också kallas,
som växer i trakterna av Vimmerby i Småland som dock i vissa källor
anses vara över 1000 år gammal. Eken är dock så ihålig att det inte är
möjligt att med säkerhet bestämma dess ålder.

Trots att mannen som mäter enen är både stor och kraftfull i sig själv
är han relativt liten i jämförelse med ”Jätte-enen i Ryd”. Trots att vi
letade efter enbär hos jätte-enen så fann vi inga vilket kan tyda på att
enen är en hon-enbuske.

Enbären på honenarna är egentligen inga bär utan så kallade bärkottar
som bildas av tre sammanväxta köttiga fröfjäll. C. F. Nyman skriver år
1868 ”men bären visa också annars, genom spetsens tre små uddar,
nästan som en blodigel-mun, huruledes de bildats”.

”Tyst står han vid stenen, enig med ljungen. Bland stickbarren sitta
bären svärmvis som uppfångade hagelskott.

På honom biter ingenting. Han brukar borsta nordanvinden. Hans
kvistar är sega som senor. Med det kargaste härdar han ut, men doftar
ändå, har ändå behag.

Åt gravar och golv gav han ris, och ett gott öl bryggde han där han
stod, stark och vänlig, klämd mellan gråa stenar i Thule.”

Ur ”Enbusken” av Harry Martinson, ur ”Passad”, år 1945.

Enen är mångformig och uppträder i en mängd olika skepnader. Träd-
enar eller eneträd brukar betraktas som en form, ” Juniperus
communis” formen ”suecica”, medan de låga enar med bredare och
föga stickande barr som dominerar i fjälltrakterna anses vara en
särskild underart som kallas fjäll-en ”Juniperus communis nana”.

Enens ved är seg, tät, vacker och doftar gott, den har använts såväl till
finare slöjd som till gärdsgårdsstörar. Barken användes förr till tåg och
mattor och enriset till rökning av kött och fisk. De så kallade enbären,
”Baccæ Juniperi”, användes tidigare inom farmakologin men används
numera huvudsakligen till kryddning av enbärsdricka, gin och
vilträtter.

Enar heter på latin ”Juniperus” och är ett släkte cypressväxter som
omfattar drygt 50 arter med utbredning på norra halvklotet och söderut
i tropiska Afrikas bergstrakter samt i Västindien. De olika arterna är
ofta svåra att särskilja.