Vår naturkrönikör Dan Damberg har hittat en klokrypare.
Klokrypare eller bokskorpion
Klokrypare eller bokskorpion, en naturkrönika i 8 bilder om när noter till
synes får fysiskt liv via ett litet skorpionliknande nyttodjur.
Text och foto, Dan Damberg, Skillingaryd i mitten av juli 2010.
Plötsligt får h:et i Pjotr Iljitj Tjajkovskijs Pianokonsert nr 1 i B moll, första
satsen, rent fysiskt liv och börjar faktiskt att röra på sig. Känslan är för ett
ögonblick rent surrealistisk, är jag trött i ögonen? :)
Två kloförsedda armar eller ben, om Ni så vill, vecklar ut sig i något som
närmast liknar ett kampläge och de åtta benen startar en synkroniserad
rörelse som gör att en imponerande fart uppstår i alla riktningar, nåväl
inte riktigt alla, för uppåt via z-axeln går det inte.
Det vi i familjen får se är en bokskorpion, ”Chelifer cancroides”, vilket är
en art inom ordningen, ”Pseudoscorpiones”, eller på svenska klokrypare
vilket i sin tur ingår i klassen spindeldjur.
Klokrypare har en storlek på 1-10 millimeter och har två klor och kan till
utseendet likna små skorpioner, men klokrypare har till skillnad från
riktiga skorpioner ingen gadd. Istället har de giftkörtlar i klorna samt
liksom andra, så kallade, palpkäkar åtta ben.
Klokrypare finns i nästan hela världen utom på Arktis och Antarktis och
det finns cirka 3 000 kända arter i världen men i Sverige finns det bara
ungefär 20 arter varav bokskorpionen är en.
Klokryparna är små rovdjur och jagar ensamma, de livnär sig på olika
sorters smådjur, som till exempel kvalster, så var rädd om Era
klokrypare och bokskorpioner. De griper tag i bytet med sina klor som
innehåller giftkörtlar som gör att bytet dör.
Så åter till ”min” lilla musikaliska bokskorpion, liksom alla klokrypare
liknar den med sina två långa klosaxförsedda palper en miniatyrskorpion,
men den saknar den smalare bakre kroppsregionen med gifttaggen.
Kroppen hos bokskorpionen är mellan 3 till 4,5 millimeter lång och
brunaktig, och framkroppens sidor har mycket små, spetsiga knölar. Det
är en kosmopolitisk art som är spridd med människans hjälp och
förekommer över större delen av Sverige. Bokskorpionen påträffas i
fågelbon, bikupor, ladugårdar med mera, men är mest känd för sin
förekomst i boningshus, där den finns böcker.
Framkroppen täcks av en ryggsköld, som framtill har ett eller två
punktögon på var sida, men punktögon kan även saknas. Bakkroppen är
tydligt segmenterad vilket syns tydligt på bilderna. Överkäkarna, som
kallas chelicerer, är tvåledade och, som sagt, utformade som klosaxar.
På dessa mynnar utförsgångar från spinnkörtlar som den använder för
att producera spinntrådar som den sedan bygger gömslen av i samband
med hudömsning, äggläggning och övervintring.
Mest känd av klokryparna är bildernas bokskorpion som ibland kan ses
jaga boklöss i våra bostäder och bibliotek, vilket vanligtvis innebär
stövsländan, ”Liposcelis bostrychophilus”.
Carl von Linné listar år 1758 i sin tionde upplaga av ”Systema naturae”
bokskorpionen bland de vinglösa insekterna, ”Insecta Aptera”, under
släktet ”Acarus”, det vill säga spindeldjur.
Carl von Linnés artbeskrivning är kort och koncis, ”antennerna är
cheliforma (det vill säga lika skorpionens klor), bakkroppen är oval och
platt”. Artens förekomst anger Linné till Europa.
I den av Linnés lista av citerade äldre litteratur återfinns bland annat
hans egna första upplaga av ”Fauna svecica” från år 1746 vilket visar att
arten redan då påträffats i Sverige. Vidare i den andra upplagan från
1761 finns arten givetvis med, men utan svenskt namn varför man kan
anta att den inte var särdeles vanlig eller tillräckligt uppmärksammad av
gemene man för att tilldelas ett svenskt trivialnamn. Belägg för bruk av
ordet i svenska språket finns först från år 1850.
Avslutningsvis kan vi konstatera att detta lilla märkliga djur är ett
nyttodjur hos oss och inget man ska vara vare sig rädd för eller slå ihjäl.
När jag nu lämnar vår lilla bokskorpion alldeles ensam med Pjotr Iljitj
Tjajkovskij och hans Pianokonsert nr 1 i B moll så måste Ni väl ändå hålla
med mig om att det ser ut som om den vinkar ett avsked till mig med sin
högra lilla klo. ;)
Tack för en trevlig och lärorik artikel ;-)