Kung Karls spira

Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på Kung Karls Spira.

Kung Karls spira

Kung Karls spira, en naturkrönika i 9 bilder från Brunnsekärret, och
samtidigt en resa i tiden för en nordlig skönhets skull.
Text och foto, Dan Damberg, Skillingaryd i juli månads sista dagar 2010.

Naturreservatet Brunnsekärret, mellan Vrigstad och Sävsjö, är en så
kallad översilningsmark, det vill säga ett sluttande markområde där
grundvattnet tränger upp till ytan. Översilningsmarker har en mycket
frodig växtlighet och därför har Brunnsekärret tidigare använts för
slåtter. Detta bidrog till att området hölls öppet och att Kung Karls spira
kunde leva kvar.

I början av 1960-talet grävdes diken i delar av området och detta gjorde
att björken kunde breda ut sig. Igenväxningen och de förändrade
vattenförhållandena gjorde att Kung Karls spira minskade i antal. Efter att
Brunnsekärret blev naturreservat har några diken fyllts igen och
växtligheten hålls regelbundet efter genom bete och slåtter. Det har gjort
att Kung Karls spira åter har ökat i antal. Andra växter som finns i
reservatet är smörbollar, brudborste, korallrot, Jungfru Marie Nycklar,
kärrvial och myskgräs samt en mängd olika starrarter, bland annat
hartmansstarr.

Nu är det några år sedan vi var här senast och inte heller då fann vi några
Kung Karls spiror vilket betyder att jag fick skanna av några av mina
gamla diabilder från den 15 augusti 1998, vilket får förklara ordvalet i
ingressen. När jag hittade diabilderna från augusti 1998 så tänkte jag
spontant, ”Är der verkligen så länge sedan, vart tog dessa 12 år vägen?”.

Den gamla naturreservatsskylten såg ut såhär i augusti 1998 och är, som
sagt, en skannad diabild från en tid som flytt.

Sävsjö kommuns miljöpris för året 2008 tilldelades för övrigt Stig och
Irene Karlsson för deras arbete med slåtter respektive betesdrift i
Brunnsekärret som bidragit till att miljömålen
”Ett rikare odlingslandskap” och ”Ett rikt växt- och djurliv” uppfyllts
samt att naturreservatet har kunnat bevaras i sin nuvarande form.

Här ser vi en vacker vy över Brunnsekärret från väster mot öster tagen i
slutet av juli 2010. Syftet med naturreservatet Brunnsekärret är att
bevara den biologiska mångfalden som är knuten till ett hävdat
medelrikkärr och att bevara och skapa gynnsamma förutsättningar för
Kung Karls spira samt att bevara de listade habitaten enligt EU:s art- och
habitatdirektiv i gynnsamt tillstånd.

Brunnsekärret hävdades som ängsmarker fram till år 1930. Kärret var då
helt öppet och Kung Karls spira förekom redan då. Spiran sätter frö i
augusti och är känslig för tidig slåtter, andra faktorer som kan missgynna
är viltbete, igenväxning och ändring i vattentillgång. Åren 1978-1979
gjorde Naturskyddsförening i Sävsjö en noggrann inventering av kärret.
Då hittades bland annat ängsstarr, myskgräs, tagelstarr, brudborste,
hirsstarr, darrgräs, slåtterblomma, smörbollar och ängsvädd. Uppgifter
finns också att det förekommit korallrot och ängsnycklar i kärret.

Återigen möter jag ett gäng med landskapsvårdare som stillsamt följer
mig genom kärret och håller mig sällskap. Tack vare dem så skapas dessa
fantastiska ”mulens marker”.

Nu kommer vi till de 12 år gamla scannade diabilderna på Kung Karls
spira, en blomma som jag haft sådan otur med under mina tidigare besök
vid Brunnsekärret.

Kung Karls spira, ”Pedicularis sceptrum-carolinum”, är en art i familjen
snyltrotsväxter och blommar i juli-augusti, men på sina sydligaste
växtplatser går den inte i blom varje år. Detta kanske stämmer vid
naturreservatet Brunnsekärret i år, 2010, då jag, som sagt, vid mitt
besök tisdagen den 27 juli inte fann en enda blomstängel. (Scannad äldre
diabild från 980815)

Brunnsekärret, mellan Vrigstad och Sävsjö, är för övrigt den sydligaste
lokalen för Kung Karls spira i Sverige. Dess stora blommor sitter i toppen
av stängeln och kronan blir omkring tre centimeter lång, är tvåläppig
samt blekgul med röd, sluten mynning. Frukten är en nästan rund kapsel.
(Scannad äldre diabild från 980815)

Kung Karls spira hör hemma i fjällvärlden, men har utpostlokaler långt
söderut i både Svealand och Götaland, där den dock börjar bli alltmer
sällsynt. Arten växer på våta ängar, i kärr, vid stränder och på
skogsmyrar, norrut även i fuktiga vägkanter. Den första fynduppgiften
publicerades redan på 1600-talet. (Scannad äldre diabild från 980815)

Kung Karls spira är fridlyst i Sverige och är Västerbottens
landskapsblomma.

Artnamnet ”sceptrum-carolinum” kommer av latinets ”sceptrum” för
spira, stav och ”Carolus” för Karl. Arten hittades år 1695 av Olof
Rudbeck d. y under dennes lappländska resa, mot slutet av kung Karl den
elftes regeringstid. Rudbecks bok ”Nora Samolad sive Lapponia illustrata”
publicerades dock inte förrän år 1701 och då var Karl XI död och hans
son Karl XII hade blivit kung. Rudbeck som ursprungligen hade haft för
avsikt att hedra Karl den elfte dedicerade därför växten till ”Carl XII och
de bragdstore Carlars minne”.

”Hvars blomma lik en hielm so gul som gullet lyser
Med blek och blodig mun samt blod-bestenkte blad…”

Ur ”Nora Samolad sive Lapponica illustrata” av Olof Rudbeck d. y. år
1701. (Scannad äldre diabild från 980815)

Spiror är ett-, två- eller fleråriga, kala eller håriga, halvparasitiska örter.
Stjälken är upprätt, bladen vanligen strödda eller parflikiga. Blommorna
sitter i toppställda ax eller klasar och fodret är ibland tydligt tvåläppigt,
med fem foderflikar. Kronan är röd, gul eller sällan vit, ibland tvåfärgad,
med hjälmformad överläpp och treflikig underläpp. Ståndarna är fyra,
stiftet ett och frukten är en kapsel. Fröna är spolformade eller sällan
vingade, ibland med oljerikt, köttigt bihang, så kallat elaiosom.
Kromosomtalet för Kung Karls spira är 2n=32, dvs. den har 32
kromosomer medan övriga spiror är 2n=16, dvs. de har 16 kromosomer.
Vi människor har 2n=46 vilket betyder att vi har 46 kromosomer
fördelade på 23 par.

Släktnamnet ”Pedicularis” kommer av latinets ”pediculus” för lus, vilket
syftar på att flera av arterna förr användes som medel mot just löss.
Släktet har omkring 350 arter i världen, varav sju förekommer i Sverige.
De svenska arterna är Kung Karls spira, granspira, kärrspira, brandspira,
fjällspira, gullspira och lappspira. (Scannad äldre diabild från 980815)

Skrivet av Erik Bunnstad