Lillemo och alla backsipporna

Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt soldattorpet Lillemo.

Lillemo och alla backsipporna

Lillemo och alla backsipporna, en naturkrönika i 7 bilder om en plats
där natur och kultur möts.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i början av maj 2012.

Rakt söder om flygfältet på Västra lägret i Skillingaryd finns en liten
gömd plats med stora mängder backsippor där antalet går att räkna i
hundratal. Bland fjolårsgräs, ljung och tallar växer de och antalet är
numera större än backsipporna på Attilaängen, nordväst om samhället.

Till vänster på bilden syns flygfältet samt till höger på bilden syns
soldattorpet Lillemo och i förgrunden växer backsipporna, i år knappt
så rikligt som förra året.

Soldattorpsmiljön Lillemo kommer från Mellby socken i Södra Vedbo
Härad i Småland och var soldattorp för roten nummer 114 Norrby vid
Vedbo kompani av Kalmar Regemente.

Sannolikt uppfördes torpet under första delen av 1800-talet och minst
ett, kanske två, soldattorp hade tidigare funnits på platsen allt sedan
1680-talet. Rote nr 114 hade mellan åren 1685-1896 sammanlagt 13
indelta soldater. Den sista soldatfamiljen i torpet, åren 1866-1896, var
Carl Blad med hustrun Christina och deras elva barn.

Torpet samt en ladugård och en visthusbod flyttades till sina nuvarande
platser inom Skillingaryds läger under åren 2009-2010.

Så här långt har backsipporna kommit denna kylslagna maj men dessa
vackra blommor är väl inslagna i värmande hår, likt en silverskimrande
päls. Mikroklimatet inne hos knoppar och, mer eller mindre, utslagna
blommor blir på detta sätt ovanligt varmt och gott.

Backsipporna växer upp som blåvioletta ögon med mörkgul pupill ur
det till synes döda och brunbeiga fjolårsgräset. Man blir allt lite glad
när man möter dem.

Man blir förvånad när man ser hur väl backsipporna är ”klädda” och
bäst är väl så då den kommer vid en tidpunkt då temperaturen kan
växla mellan många plusgrader på dagen och lika många minusgrader
under natten.

Ibland kallas backsippan även för backtulpan eller oxöron och är, som
sagt i en annan av mina krönikor, fridlyst i Sverige och i de flesta
mellaneuropeiska länderna.

I många delar av sitt utbredningsområde är backsippan betraktad som
sällsynt eller hotad, även om den lokalt, som här, kan vara ganska
talrik.

I Norge och Finland saknas backsippan helt som vild och representeras
där istället av ett par närstående arter såsom fältsippa och mosippa.
Dessa arter förekommer även hos oss i Sverige men då sällsynt.