Juryn som utsett vinnaren av årets byggnadsvårdspris i Vaggeryds kommun sparar inte på berömmet inför det arbete som Ludvigsborgs nye ägare Andreas Ekdahl:
”Ägaren förtjänar all uppskattning för sitt arbete! Man har tagit ett föredömligt ansvar för den byggnad och det kulturarv som man förvaltar”.
Juryn har bestått av politikerna Kenth Williamsson, Ewa Magnuson, Johnny Wackt, Seth Andersson samt tjänstemännen Göran Svensson, Magnus Ljunggren, Robbie Danielsson och Jan-Olof Olson och den skriver så här i sin fylliga beskrivning av föremålet för utmärkelsen.
”Fastigheten bebyggdes 1878 av musikfanjunkaren, förrådsvaktmästaren och svärdsmannen Casper Ludvig Laurin. Han hade då ägt fastigheten som tidigare var bebyggd med en äldre bondstuga sedan 1860-talet. Den förre ägaren Johannes Pettersson i Linneryd hade ropat in fastigheten efter en konkurs.
År 1893 köptes Ludvigsborg av sågverksägaren Alfred Åkerman. Därefter har fastigheten
tillhört familjen Åkerman i 119 år!
Alice Åkerman var den sista av släkten Åkerman som ägde Ludvigsborg. Hon värnade om ursprungliga detaljer bland annat om de 9 st kakelugnarna som finns i huset.
Den 2:a juli 2012 sålde Alice fastigheten till nuvarande ägare.
(Det kan noteras att fastigheten nu hade stigit till ett värde som var exakt 100 gånger högre än vad Johannes Pettersson gav vid konkursen drygt 150 år tidigare!)
Ett vackert hus i ett nära nog originalskick innebär ofta stora renoveringsåtgärder. Idag är det frestande och lätt att lockas att göra sådant som inte passar i ett hus byggt under senare delen av 1800-talet. Både skicklighet och kostnader för hantverksarbete har förändrats sedan dess. Många väljer numera bekväma, enkla eller billiga lösningar. Varje förändring t ex i form av pivåhängda fönster med ”låtsasspröjsar” eller takpannor som bara liknar taktegel, kan innebära att den ursprungliga kvaliteten förvinner. Bit för bit kan den ursprungliga charmen förvanskas. I en del fall tar man bort en av två skorstenar då man inte tycker sig ha användning av båda – man kan då ha fördärvat en vacker byggnad. Charmen med en äldre byggnad kan alltså mycket lätt förvanskas om kompromissandet tar överhand…. eller då kunskap och känsla för kulturmiljön saknas.
Nuvarande ägare har varit mycket lyhörd för byggnads ursprungliga identitet. Här har definitivt inte kompromissats eller förvanskats! Tvärtom har byggnadens vackra proportioner och detaljer framhävts på ett föredömligt sätt. Många har mycket att lära av denna renovering.
Exempelvis följande:
Att mötas av den ståtliga entréfasadens snickarglädje visar på höga ambitioner och ett tålmodigt intresse för bevarandet av detaljer.
Att använda lertegel då taket byttes ut var självklart både på grund av teglets naturliga kulör och utseende, men även för dess kvalitet och för den framtida patinan.
Fönstren har renoverats, kompletterats eller gjorts nya. Ingreppen har varierat men med en övergripande känsla för det genuina.
Den engelskröda och välkomnande entrédörren har renoverats och lagats med omsorg och känsla.
Fasaden har putsats om. Den ockragula kulören är både ursprunglig och vacker. Fönsteromfattningar och dekor följer originalet. Allt rätt!
Trädgården med bland annat de knastrande grusgångarna och den stämningsskapande allén har behållits. Fortsättningen ser lovande och spännande ut…
Byggnadsvårdspriset avser endast den yttre renoveringen men i detta fall lär även det invändiga vara av samma goda klass.
Ägaren förtjänar all uppskattning för sitt arbete! Man har tagit ett föredömligt ansvar för den byggnad och det kulturarv som man förvaltar”.
Dettahus måste väl varit hemvisten för ”Åkermans apa”då?
Då var mormors far chaufför här förr i tiden och hade ansvar att hitta apan varje gång den var på rymmen, apan finns visst uppstoppad på Naturhistoriskas källare i Stockholm