Miljön har spelat en central roll i historien om 100-årsjubilerande Fågelforsdammen. Men miljöhoten skiftar.
En gång var Fågelforsdammen en död sjö. Idag är frågan om dammen tål ökade nederbördsmängder. Framtiden erbjuder såväl hot som möjligheter.
Det var för ungefär 60 år sedan som miljöproblematiken blev akut. Dessförinnan hade Fågelforsdammen varit en stor tillgång som skillingarydsbornas givna badplats med hopptorn och allt. Omkring 1950 utfärdades dock badförbud, simskolan lades ned och simsällskapets verksamhet avvecklades.
Hotet mot Fågelforsdammen kom den gången norrifrån. De kommunala va-utsläppet i Vaggeryd gick fram till mitten på 1950-talet ut i Hjortsjön men drogs därefter rakt ut i Lagan med förödande konsekvenser för vattenkvaliteten nedströms i Lagan.
Men allra värst var förstås Munksjös utsläpp. Reningsåtgärderna kunde inte alls matcha produktionsökningen och gav enligt dåvarande Munksjöchefen Sven-Olof Sandberg en ”stor ökning av löst organisk substans och fiber”. Det var i den här vevan som dåvarande läkare i Skillingaryd K-G Morsing utlovade hundra kronor till den som kunde dra upp en levande fisk ur Fågeforsdammen.
Men 1964 fick Vaggeryd sitt första reningsverk samtidigt som Munksjö AB åren 1964-1970 genomförde ett omfattande miljöförbättringsprogram.
Effekterna uteblev inte. Den tidigare stendöda dammen vaknade till liv. Fisken återvände så sakta och i mitten på 1970-talet fiskade man återigen i dammen.De riktigt modiga vågade sig till och med på ett dopp i biflödena, framför allt Båramobäcken.
Sedan några år finns det numera en badplats i dammen. Sakta men säkert blir Fågelforsdammen med omgivningar allt mera omtyckt.
Kjell-Göran Johansson med mer än 30 års anställning vid kraftstationen har dock fortfarande vissa dubier i fråga om vattenkvaliteten.
– Vid rengöring av rensningsgallret vid inloppet till turbinerna finns allt oftare död brax som är känslig för syrebrist, säger han.
När det ska göras service på turbinerna tömmer personalen betongschakten på vatten. På dessväggar har tidigare funnit ett slags räka. Men numera finns endast fåtal räkor kvar.
– Däremot frodas ett slags svamp i stora mängder, hela väggarna är klädda med svamp som vi måste borsta rena. Det handlar om stora mängder, om flera kubikmeter, och det här fenomenet har dykt upp på senare år. Om det nu är försurning eller annat nedfall är svårt att veta, säger han.
Ett annat miljöhot är bottensedimentet i dammen. Där ligger gamla försyndelser begravda. Kjell-Göran Johansson understryker att det finns andra hot. Det är främst de ökade nederbördsmängderna som ökar belastningen på den 100-åriga dammkonstruktionen.
– I och med att det faller mera regn, blir ju tillflödena större genom de bäckar och åar som mynnar ut i dammen. Numera kontrolleras dammen noga eftersom påfrestningarna har blivit så mycket större, inte bara i form av växande tillflöden utan också för risken för jordskred i kanterna. säger Kjell-Göran Johansson.
– Frågan är vilka nederbördsmängder som Fågelforsdammen tål i framtiden. Ökad nederbörd ställer allt större krav på själva hållfastheten i dammen. Den har redan byggts på en meter i höjdled, det var efter torrår på 1930-talet. Men högstanivån har nu sänkts med en halv meter av säkerhetsskäl.
Den sänkningen kommer att följas av fler förstärkningsarbeten, förmodligen redan i år. Dessutom är en beredskapsplan för dammbrott i Lagan på väg att tas fram. Samtidigt innnebär ju ökade nederbördsmängder ökade möjligheter till energiutvinning.
Men finns pengar till bättre utnyttjade av vattenkraften i Lagan?
WordPress
Facebook
Google+
