Möte med en stjärtmes

Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på stjärtmesen och dess bo
samt önskar en trevlig midsommar! 

Mötet, del 5

En naturkrönika i 10 bilder om en naturens mästare i
kamoufleringsteknik och tillika mästerarkitekt.
Text och foto, Dan Damberg i juni 2010.

Efter ett tips från en god vän fick jag möjlighet att se detta
fantastiska byggnadsverk som ett stjärtmesbo är.
Lägesbeskrivningen var perfekt och jag hittade redet på en gång
och att föräldrafåglarna fortfarande matade gjorde verkligen inte
saken sämre.

Boet ligger i en decimetertjock klibbal, bara drygt två meter över
marken och hade jag inte blivit visad hade jag aldrig hittat det.
Tack för det!

Stjärtmesen, ”Aegithalos caudatus”, lever på sommaren
företrädesvis i lövskogar men på vintern finns den även i
barrskogar. Sitt mycket konstrikt hopfogade och övertäckta bo
bygger stjärtmesen inte i ihåliga träd, utan mellan grenar, precis
som bilden visar. Äggen, som ibland är ända upp till 15 stycken,
är vita och glänsande, med rödbruna prickar.

Även på nära håll är det nästan omöjligt att upptäcka boet i
grenklykan på klibbalen.
Stjärtmesen livnär sig på insekter, spindlar och andra smådjur
men ibland ser man den till och med på talgbollarna vid
fågelbordet.

Några av världens fågelgrupper bygger slutna bon med en
ingångsöppning på sidan eller undertill. I Sverige bygger bildens
stjärtmes, pungmes och skata den typen av bo. De asiatiska
skräddarfåglarna använder silke från insektskokonger eller
spindelväv för att sy ihop stora blad till ett runt bo. De mest
avancerade bona byggs av vävare, vilka flätar samman grässtrån
till ett väl skyddat, slutet, hängande bo med en lång ingångstunnel
underifrån. De sydamerikanska ugnfåglarna och en del svalor
bygger bo helt och hållet av lera, medan salanganer i Sydöstasien
bygger bon som helt eller delvis består av saliv.

Svalbosoppa är en kinesisk maträtt vars viktigaste råvara är bon
av en del arter av seglarsläktet salanganer, se texten under förra
bilden. Det är den saliv som bildas när fåglarna äter som ger det
vitaktiga, porösa ämne vilket efter att ha fått svälla i vatten blir
gelatinöst och genomskinligt och ger soppan dess karakteristiska
seghet och arom. Soppan, som även finns på burk, serveras ofta
i små koppar med cognac som smaktillsats.
Precis vid stjärtmesens dolda huvud finns ingångshålet vilket
vetter åt väster.

Redet är i detta fall kamouflerat med mestadels skrynkellav,
”Parmelia sulcata”, men även en del blåslav, ”Hypogymnia
physodes”, finns samt mängder med spindelväv.

Föräldrafåglarna återkommer med mat ganska precis var sjätte
minut under den dryga timme som jag står väl dold bakom en
stor klibbal cirka 30 meter bort.

Det märkliga är att det är alldeles tyst i och omkring
stjärtmesboet, inga lock- eller varningsläten från de adulta
fåglarna och inga tiggläten från ungarna.

Under häckningssäsongen som varar fram till slutet av juli bildar
stjärtmesen monogama par.

Det finns sju olika arter stjärtmesar i världen inklusive vår egen
stjärtmes, ”Aegithalos caudatus”, nämligen, Vitkindad stjärtmes,
”Aegithalos leucogenys”, Rödhättad stjärtmes, ”Aegithalos
concinnus”, Rostpannad stjärtmes, ”Aegithalos iouschistos”,
Vitstrupig stjärtmes, ”Aegithalos niveogularis”, Svartbrynad
stjärtmes, ”Aegithalos bonvaloti” och Sotstjärtmes, ”Aegithalos
fuliginosus”.

Skrivet av Erik Bunnstad