Möte med en videsvärmare

Vår naturkrönikör Dan Damberg har sett en videsvärmare

Mötet, del 24, videsvärmare

Mötet, del 24, videsvärmare, en naturkrönika i 2 bilder om en vackert
gröngul jätte med en blå ”svans” som blir till en mycket ståtlig
svärmare med vackert blå ”ögon”.

Text Dan Damberg, Skillingaryd, foto Maria Andersson, Värnamo,
tjugo dagar in i augusti månad anno 2013.

Videsvärmarens larv är som fullvuxen mellan 60 till 80 millimeter
lång och är, som bilden visar, grön ibland med en blå nyans. Den är
täckt med små vita knottror och sju vita snedstreck och längst bak ett
ofta märkligt blåaktigt, så kallat, analhorn med svart spets och lever på
Salix- och Populus-arter samt ibland på fruktträd.

Larven är fullvuxen i slutet av augusti eller början av september och
då vandrar den iväg för att hitta en lämplig förpuppningsplats. Den
förpuppar sig i markskiktet ner till 10 centimeters djup varvid puppan
övervintrar, ibland till och med i två vintrar.

Videsvärmare, ”Smerinthus ocellata”, är en art i fjärilsfamiljen
svärmare. Den har ett vingspann på mellan 65–90 millimeter,
framvingarna är kamouflagetecknade i brunt och grått, och
bakvingarna har en stor blå, svartkantad ögonfläck på röd botten.
Dessa kamouflagetecknade framvingar gör den mycket svår att
upptäcka mot trädstammen där den sitter.

I vila döljs bakvingarna av framvingarna, men om fjärilen oroas
exponeras plötsligt ögonfläckarna, vilket kan skrämma en angripande
fågel. Vid eventuell fortsatt störning gungar fjärilen rytmiskt och visar
upp ögonfläckarna.

Videsvärmaren är ganska vanlig i Sverige från Skåne till Hälsingland
och Siljansbygden. Den finns även i Danmark, sydöstra Norge och
södra Finland och i större delen av resten av Europa samt Nordafrika.
Den finns österut genom Ryssland till floden Obs dalgång och ner till
nordvästra Kina.

Det finns ingen förväxlingsart i Sverige men öster om Finland finns
den snarlika arten ”Smerinthus caecus”.

Videsvärmaren lever i löv- och blandskog men även på öppna marker
och flyger om natten i lövskog och trädgårdar men uppsöker inte
blommor eftersom sugsnabeln är tillbakabildad.

Den vuxna fjärilen äter ingen föda och är därför kortlivad, den lever
bara mellan tre till fem dagar och flygtiden är från mitten av maj till
mitten av juli i södra Sverige, i norr något senare.

Är sommaren varm kan ibland en partiell andra generation förekomma
med flygtid från slutet av augusti till slutet av september.

Äggen läggs enstaka eller parvis på värdväxten som främst är
videväxter men ibland även på björkväxter och rosväxter.

Det latinska artnamnet ”Ocellata” betyder ”försedd med små ögon”.