Möte med läckra veteraner

 Den 6 juni är inte bara nationaldag utan också fordonsveteranernas stora dag. Så ock i Vaggeryds kommun där Götaströms fordonshistoriker genomförde ett 6-junirally med mål på travbanan.
Där sammanstrålade 70-talet bilförare, passagerare , motorcykel- och mopedförare så småningom för fika och prisutdelning efter att ha färdats på två olika långa rundor. Bilisterna hade vändpunkt bortåt Malmbäckshållet medan mopedisterna  naturligtvis  nöjde sig med en kortare slinga där vändpunkten låg vid Svenarum.
Björn Walfridsson vann den tipstävling som arrangerades utmed banan.

Medan deltagarna checkade in hos tävlingsledare Kjell Boberg för fika, rättning och prisutdelning uppstod en intressant bilutställning på parkeringsplatsen. Den ena godsaken efter den andra dukades fram. 

Först parkerade  Gullvi och Lars-Eric Ericsson i sin P 1800 ES från tidigt 70-tal , Fiskbilen kallad i folkmun,  och ett stycke svensk bil- och formgivningshistoria.
Sedan  kom Leif Axelsson sin gamla hundkoja årsmodell 1974, visserligen renoverad men likafullt fortfarande genialisk i sin konstruktion.
– Det intressanta är att alla har någon form av relation till bilar av det här slaget, konstaterade Leif med all rätt.
En bit bort stod Håkan Stenenstads kolossala Imperial årsmodell 1938 uppställd, sida vid sida med Stig Svenssons Morgan årsmodell 1934 – och trehjulig. Ett omaka par.
– Jag brukar säga att Håkans bil är ju så stor att man behöver skepparexamen för att köra dem. I jämförelse är min Morgan en lite utombordare…, kommenterade Stig.
Leif och Torbjörn Jonsson framförde en Mercedes 220 SE Coupé årsmodell 1965.  Instrumentpanel och övrig inredning var fullständig magnifik, luktade hantverk lång väg.. Men hur är den att köra så, 48 år efter att den lämnade bandet i Stuttgart?
– Den är bra, man åker skönt i den. Men den kan kännas lite vinglig på de höga diagonaldäcken, berättade Torbjörn.
Så småningom dök mc-förarna upp. Kjell Rudolfsson färdades på en Husqvarna Rödmyra 125-kubikare årsmodell 1951 med en intresant vaggerydsanknytning.
 Den ägdes av tidigare den kände snickaren Einar ”i Grytås” Karlsson. Efter hans bortgång knackade Einars son Roland en kväll på hos  Kjell Rudolfsson och erbjöd honom att köpa Rödmyran för en bagatellsumma.
Roland  visste att den gamla klenoden därmed hamnade i säkra och tillgivna händer.

Skrivet av Kåre Boberg