Möte med Leif Palms okända sida

I år blir Vaggeryds mästerfotograf Leif Palm huvudperson vid Hemvändardagen i Magnisa stuga. Men det blir en delvis ny sida av Leif Palm som vi får möta.I ett halvt sekel har han skildrat Vaggeryd och bygdens djur och natur med sin kamera. Leif okända sida är att han gärna greppat pensel och palett för att skildra sin hembygd med oljemålningar.
– Ja, jag har väl för avkopplings skull ”klabbat” lite i ganska många år, säger Leif.
– Mycket inspiration fick jag av min morbror Gösta Eriksson som var bildhuggare men ock målade. Jag brukade få sitta i hans knä och hålla hans palett.
De två huvudspåren i hans oljemålningar är naturen och Vaggeryds byggnader.
Känslan för stationsområdet med de gamla hotellbyggnaderna sitter djupt förankrad i hans medvetande. Det var där allt hände, det var där folk träffades på kvällarna, det var där man köade en oktobernatt 1956 för att få köpa biljetter till fotbollsmatchen mot Örgryte –  och det var här vaggerydsborna för första gången fick se på TV.
– Hotellen  var ju Vaggeryds  ansikte utåt. Mycket förändrades i Vaggeryd när hotellen revs kring årsskiftet 1969-1970, säger han.
Av oljemålningarna med motiv från byggnader är Leif Palm särskilt nöjd med den som visar Konrad Granaths numera rivna hus på Boarpsvägen.
Fotokonsten talar för sig själv från väggarna i Magnisa stuga, det handlar om briljanta bilder.
Men den bästa bilden är ändå en oljemålning som tidigare inte visats. Den hänger till vardags på väggen hemma hos hans son Fredrik .
Motivet är fångat från stationsbyggnadens andra våning i sydvästlig riktning över stationsområdet med fabrikerna i kvarteret Oden; Vega, Oden och Rex, till höger och  Pressbyrån, PA Larssons och gamla godsmagasinet, som revs 1952, till vänster.
Perrongen kantas av två ånglok.
– Motivet är hämtat från sista krigsvintern, en svinkall januarimorgon 1945. Röken från de koleldade loken stiger mot himlen. Ångan från lokens ejectorer  skapar dock lite värme och dessutom ger loken och vagnarna lä åt människorna på perrongen. Men när loken  kört vidare mot Nässjö och Jönköping blir det iskallt i snålblåsten under perrongtaket, berättar Leif.

Skrivet av Kåre Boberg