Vi har fått en debattartikel av Christoffer Orre, MUF.
En tro på frihet
I fredags inträffade återigen det ofattbara i Skandinavien. Norge utsattes för ett attentat som kom att innebära förödelse och sorg för de drabbade. Det var ett angrepp på Norges medborgare, deras värderingar och deras demokrati. En, troligtvis, ensam man tog drygt 90 människors liv inom loppet av några timmar på grund av deras politiska tro på det toleranta, öppna och demokratiska samhället. Hur ska samhället svara på ett illdåd som detta?
Det som har inträffat är en tragedi för Norge, för Skandinavien, för Europa, för världen men också för det öppna samhället och för friheten. Det är en tragedi för alla familjer som har mist en medlem, för alla människor som har mist en närstående och för Norge som har mist en del av sin framtid.
Jag kan inte nog poängtera hur djupt mitt medlidande för norrmännen och för AUF är, även om jag kanske inte förstår omfattningen av det inträffade. Genom att se bilderna, läsa tidningarna och lyssna på nyheterna kan jag endast förstå en bråkdel av det som nu har drabbat många människor.
Den första attacken skedde mot det demokratiska och politiska hjärtat genom bomben som briserade i regeringskvarteren i Oslo. Regeringskvarteren, både i Norge och Sverige, är oerhört öppna jämfört med andra länder där regeringen oftast skyddas med både en hög mur och taggtråd.
Denna öppenhet är en oerhört viktig del i en demokrati och detta har de skandinaviska grannarna värnat om under alla år vilket vittnar om en tro på ett öppet och tolerant samhälle. Dock kan fredagens händelse betyda ett mindre öppet samhälle eftersom konsekvenserna av ett dåd som detta oftast är ökad slutenhet, mindre öppenhet och även ett avskyvärt tafsande på den personliga integriteten hos medborgarna.
Den andra attacken skedde mot en del av Norges politiska framtid genom massakern som skedde på ön Utøya. Där fick unga människor, som sysslade med något av det fredligaste som finns, sätta livet till på grund av intoleransen mot deras politiska tanke och vision. På Utøya tvingades ungdomar möta döden orättvist tidigt medan de som överlevande går ur den här händelsen med djupa sår som kanske aldrig riktigt läker.
Konsekvensen av denna massaker är ett hot mot kommande politiska engagemang hos ungdomar vilket kan lamslå tron på demokratin hos unga människor. Detta vore ett förödande slag mot den tidigare demokratiska tradition som har funnits i Norge.
Hur möter norrmännen ett illdåd som detta? Hur ska det norska samhället gå vidare? Hur ska regeringen agera för att det aldrig ska inträffa igen? Jag tror att mer öppenhet, mer frihet, mer tolerans och mer personlig integritet tillsammans bildar svaret på alla dessa frågor eftersom de tillsammans mynnar ut i det öppna och demokratiska samhället.
Öppenhet föder öppenhet, frihet föder frihet och tolerans föder tolerans precis som våld föder våld. Jag tror på ett samhälle där öppenheten är påtaglig, där friheten är utbredd och där toleransen är stor.
Jag tror däremot inte på ett samhälle där gränserna i princip är stängda, där avståndet mellan politiken och människorna är alltför långt och där statens övervakning kränker den personliga integriteten eftersom som det dels gör att makten blir mer koncentrerad men också att individers olikheter ses som ett problem istället för en möjlighet.
I stället för att sluta samhället måste Norge fortsätta med sin goda demokratiska tradition och hålla fast vid sin tro på det öppna samhället eftersom detta är enda sättet att undvika en kollektiv bestraffning av de norska medborgarna men det är även ett sätt att hedra alla de som fick sätta livet till.
”Om en man kan visa så mycket hat, tänk då på all den kärlek vi kan visa tillsammans.”, sa en flicka som deltog på AUF:s läger på Utøya. Det kommer alltid att finnas onda krafter i samhället som vill skada grundläggande saker som demokrati, öppenhet och tolerans.
Vi kan, tillsammans, besegra dessa krafter om vi tror tillräckligt mycket på människan, på friheten och på toleransen. Jag tror på människan, jag tror på friheten och jag tror på toleransen. Därför tror och hoppas jag på att Norge och Sverige kan fortsätta vara öppna samhällen.
Christoffer Orre, Skillingaryd
Moderata Ungdomsförbundet
Jättebra skrivet, Christoffer!