Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på murklor.
Murklornas tid
Murklornas tid, en naturkrönika i 8 bilder om en av vårens vackra och
goda men ibland också livsfarliga primörer.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i början av månaden maj anno
2014.
I en vacker och solbelyst glänta mellan mängder av fallna stammar av tall
och gran i naturreservatet Marieholmsskogen växte dessa märkliga
svampar, stenmurklor, ”Gyromitra esculenta”.
Till släktet ”Gyromitra” förs bland annat biskopsmössa och bildens
stenmurkla. Till släktet ”Discina” som ibland räknas in i släktet
”Gyromitra” förs bland annat blek stenmurkla och öronmurkla.
Stenmurklan har som bilden visar en brun mössa med vindlad yta samt vit
fot. Den växer på marken under våren och ofta också hösten allmänt i
barrskogar och särskilt på störd mark, såsom hyggen.
Arten, ofta omtalad som delikatess, är synnerligen giftig och måste före
förtäring sjudas i minst tio minuter i vatten, som därefter slås bort.
Svampen kan också torkas luftigt i minst tre månader i svag värme vilket
idag inte anses som tillräckligt. Små mängder av giftet gyromitrin finns
ändå kvar i svampen efter sådan behandling.
Stenmurklan, ”Gyromitra esculenta”, är en art i
sporsäckssvampsordningen ”Pezizales”. Den är som sagt mycket giftig,
men har ansetts ätlig efter torkning och dubbel avkokning och uppfattas
som en delikatess.
Gyromitrin är giftämnet hos svamparten stenmurkla och gyromitrin
isolerades först år 1967. Det är vattenlösligt och vid rumstemperatur
flyktigt. I sur miljö, till exempel i magsäcken, sönderdelas ämnet ibland
annat metylhydrazin, som förutom att det har en mer direkt giftverkan
med kräkningar, yrsel, kramper och njurskador också kan orsaka
mutationer och cancer.
Vid förvällning av stenmurkla avgår metylhydrazinet med vattenångan och
kan orsaka förgiftning även på detta sätt. Dödlig dos gyromitrin är för barn
10-30 milligram per kilogram kroppsvikt och för vuxna 20-50 milligram per
kilogram kroppsvikt.
Hela giftmängden hos stenmurklan kan dock inte elimineras med de
angivna metoderna och i Sverige är försäljning av färsk och torkad
stenmurkla till konsument förbjuden sedan år 1996.
Gyromitrin är ett toxin och carcinogen som förekommer hos flera svampar
av släktet ”Gyromitra”, främst stenmurklan, ”Gyromitra esculenta”.
Föreningen gyromitrin är instabil och hydrolyseras lätt till den giftiga
föreningen monometylhydrazin, vilken även ingår i vissa raketbränslen.
Monometylhydrazin påverkar centrala nervsystemet samt hämmar
funktionen av Vitamin B6.
Hydrolys är en kemisk process där en molekyl klyvs i två delar efter att en
vattenmolekyl har lagts till.
Förgiftning resulterar i illamående, magkramper och diarré, medan svåra
förgiftningsfall kan medföra krampanfall, gulfärgning av huden, koma och
även döden. Monometylhydrazin har visat sig orsaka cancer hos
försöksdjur.
Toppmurklan, ”Morchella conica”, har koniskt spetsig och av åsar rynkig,
brunaktig hatt samt vit fot. Den växer tämligen allmänt framförallt i skogar
under vår och försommar och är ätlig. Här växer den dock i en trädgård
mitt inne i Värnamo.
Nu är det som sagt tid att leta efter toppmurklor och stenmurklor. Dessa
trevliga matsvampar kan man finna lite överallt till exempel i löv-och
blandskog, på bränd mark, på kalhyggen och på ställen där det har legat
timmer.
Man kan hitta dem från senare hälften av april och maj i södra Sverige till
omkring midsommartid i Norrland.
Till skillnad från stenmurklan är toppmurklan helt giftfri och kan tillagas
utan förvällning. Smaken ändras till det bättre om svampen torkas före
tillagningen.
Normalt brukar toppmurklan bli mellan 10-25 centimeter hög, men det
finns ett torkat exemplar som mäter hela 32,5 centimeter och i färskt
tillstånd uppges detta exemplar ha varit hela 85 cm högt.
Om denna svamp ätits upp i stället för att sparas åt eftervärlden borde
den ha räckt till mat åt fyra personer. Detta jätteexemplar hittades i
Undersåker i Jämtland den 30 juni 1920 av W. Berggren.
Smaken och doften hos toppmurklan är mild och svampen betecknas som
läcker i svampböckerna och intresset för toppmurklor har ökat sedan
stenmurklor inte längre anses vara säkra matsvampar ens efter avkokning.
Toppmurklor behöver normalt inte kokas innan förtäring, men man kan
göra det som en extra säkerhetsåtgärd.
Till murkelsläktet ”Morchella” förs bland annat bildens toppmurkla samt
arten rund toppmurkla. Rund toppmurkla, ”Morchella esculenta”, har en
rundad, åsig, gulbrun mössa och vit fot och den förekommer sällsynt i
lövskogar och är också ätlig.