På ålafiske i Lagan

Stränder kantade av buskage har dolt Lagan på dess väg genom Vaggeryd  i många år. Men så länge det finns ål i ån finns det hopp.
Lars-Göran Ottosson har hela sitt liv bott intill ån, även om han flyttat från dess norra sida till södra stranden. Naturligtvis vill han dela med sig till sina barnbarn av allt det spännande som Lagan har att erbjuda.
I akt och mening att bjuda  på en smula sommaräventyr satte han i går alltså i dessa kräftfisketiden ut några fångstredskap i ån.
I dag på förmiddagen var det dags att se vad som dolde sig i burarna. Och haver man skadat. I en av dem fanns en stor och fet ål.
Innan ålen, som mätte uppåt en meter,  återbördades i sitt rätta element fick undertecknad möjligt att ta ett nappatag den feta och fina fisken. Den visade sig vara, just det, hal som en ål ska va´.
– Förr var det gott om ål i ån. Jag minns att man brukade förvara ålarna i ålkista borta vid kvarnen, minns Lars-Göran Ottosson.
Ett annat klassiskt ställe för ålfiske i samma vattendrag var Fågelforsdammen där ålen trivdes som fisken i vatten i den annars allt annat än hälsosamma miljön kring dammfästet.
I dag är ålen rödlistad som akut hotad och nere på cirka en procent av beståndet på 1970-talet.
Om alla blev glada av att se en livs levande ål i ån utgjorde resultatet av kräftfisket, låt vara i liten skala,  en deprimerande syn. En enda futtig kräfta var allt som bärgades och vi hann konstatera att den utgjorde en bedrövlig uppenbarelse innan den sattes tillbaka i vattnet.
Kräftpesten tycks inte bara ha släckt nästan allt kräftliv i ån. Med den försvann också folklivet kring ån i samband med kräftfisket under några augustikvällar  varje år som var barnens stora augustihögtid.
Lars-Göran Ottosson berättade att han utan några större problem kunde bärga ett par tre tjog kräftor.
Frågan är om hans barnbarn får uppleva  liknade fångster i framtiden.

Skrivet av Kåre Boberg