På spaning efter författare (1)

I dag inleds vår serie På spaning efter författare från kommunen. I Dan Gustavssons första avsnitt möter vi Hanna Hallgren.

Tre poeter är födda och uppvuxna i Vaggeryds kommun. Den klart lysande stjärnan bland dem är Hanna Hallgren, född 1972 i Skillingaryd. Jag överdriver inte när jag påstår att hon tillhör de tio största nu levande poeterna i Sverige. Men hur många kommuninvånare känner till hennes poesi? Ett fåtal skulle jag tro.

Tag chansen att lära känna vår diktdrottning! Häng med på safari i hennes textvärld!

Bäst att säga som det är. Jag TYCKER OM Hanna Hallgrens poesi. När hennes första diktsamling, ”Ett folk av händer”, kom ut, 2003, köpte jag den direkt. Dikterna där är som vulkanutbrott. Orden lava. Underbara:

”och jag har / och jag har så / ont här någonstans / och vika sig / är det inte tal om för / Det brusar, det är vår / Ja det är våren som har kommit igen / och solen, suset / nedifrån gatan / ännu en vändkrets / ännu ett liv”

Hanna Hallgren

Vilka känslor väcker denna dikt hos Hanna Hallgren i dag? Jag ställer den frågan till henne.

– För mig handlar dikten om olika ”börjor” i livet. Att samtidigt vara både ledsen och glad i slutet av något, i början av något annat. Ibland blåser det i kroppen. Tider virvlar genom varandra. Känslolivet blir komplext. Samtidigt som det dyker upp möjligheter är man utsatt och drabbas av förluster.

Vi kommer in på Skillingaryd. Uppväxtorten är för Hanna Hallgren den stilla punkten i konstant förskjutning. Utan Skillingaryd vet hon inte vem hon hade varit. Där bor hennes mamma, där ligger hennes pappa begravd och där har hon sin hemplats.

Hanna Hallgren och barndomsbästisen Theresia läste enormt mycket skönlitteratur och var stammisar på bibblan i Skillingehus. När hon gick på mellanstadiet skrev hon sin första dikt.

– Jag skrev min bästa dikt då.

Under gymnasietiden tog skrivandet fart igen för Hanna och genom poesifestivalen i Nässjö kom hon kontakt med poeten Tom Hedlund.

– Han läste mina dikter och kommenterade dem. På något sätt kom ett nytt allvar in i skrivandet då – med Toms utifrånblick.

– Sista året på gymnasiet i Värnamo sökte jag till den ettåriga skrivkursen Nordisk skrivarkurs på Nordisk folkhögskola i Biskops Arnö. Där mötte jag för fösta gången andra människor som liksom jag ville skriva på allvar.

Vi förflyttar oss tjugo år framåt. Men Skillingaryd är fortfarande aktuellt. ”Roslära” är titeln på senaste diktsamlingen. Där skriver Hanna: ”Ortens blick / fördelad i gräset”.

– På ett plan handlar raderna om min pappas gravplats. En blick som inte längre finns, men som finns för att den är i gräset, själv är gräs. Raderna handlar också om att försöka skapa bilder kring döden

– Under de senaste åren har jag ägnat mycket arbete åt att skriva om sorg i ett konstnärligt forskningsprojekt. I början handlade det mycket om att försöka förstå och känslomässigt iaktta sorgen som fenomen. De handlade också om ett raseri över att döden, som (icke)existensform, inte går att begripa. Mot slutet av projektet kom det att kretsa kring att inte söka omfatta döden utan släppa och gå vidare.

Min sista fråga vågar jag knappt inte ställa, men den är intressant. Så jag frågar:

VILKA RADER ÄR DE VIKTIGASTE DU SKRIVIT?

– Oj, svår fråga. Men de mest sanna raderna just nu återfinns i en ny bok som kommer till hösten, och som lyder:  ”Det som heter sorg / Det som heter att älska // kan inte omfatta döden / Det måste själv dö / Ett enkelt ackord / En klang // som lämnar händerna”

– Raderna är en sorts svar på dikten som avslutade min förra bok ”Roslära” Den dikten var länge sann för mig, i betydelsen djupt känd och erfaren, och handlade om att kunna överskrida döden som gräns. Genom kärlek, genom skrivande.

Numera bor Hanna Hallgren i Örnsberg i Stockholm och i Växjö, där hon undervisar i genusvetenskap vid Linnéuniversitetet. Hon har gett ut fem diktsamlingar. Hennes poesi är översatt och publicerad i antologier och tidskrifter i Danmark, Norge, England, Vitryssland och Iran.

Det ska bli intressant att läsa hennes nya bok till hösten. Hoppas att hon då kommer att få många nya läsare från bygden.

Dan Gustavsson