De senaste årtiondena har Rune Storcks hembygdsböcker på olika teman varit den givna julklappen i Skillingaryd. Så lär det bli även i år.
Vid 88 års ålder blickar han tillbaka på tolv dramatiska episoder där hans liv hängde på en skör tråd.
Beskedet om att Rune ånyo återigen har fattat pennan gläder många men kanske också förvånar en och annan som erinrar sig att julen 2012 kunde läggas till handlingarna utan någon bok utkom från den storckska skrivarverkstaden på väster i Skillingaryd.
– Ända sedan 1990 har jag kommit ut med en bok varje år. Att det inte kom någon i fjol berodde närmast på att jag medverkade i Skillingaryds FK:s 75-årsjubileum som ju också resulterade i en bok av jubileumskaraktär.
Undertecknad fanns på plats tillsammans med Åke Sköld och kulturchef Annika Andersson när Rune presenterade och sjösatte sitt första opus på skillingarydstemat 1990.
Dessförinnan hade han givit ut sammanlagt fem debattböcker på olika teman.
Det var nära att skillingarydssviten från 1990 hade nått sin ändstation långt tidigare.
– Jag har funderat på att sluta flera gånger, berättar han.
– Tanken på att skriva något om särskilt dramatiska minnen ur mitt liv dök upp i samband med en hjärtinfarkt för två år sedan. Jag erinrade mig då sammanlagt tolv tillfällen där livet kunde tagit slut.
Ett stort värde med boken är att den ger en inblick i hur svårt barnen hade det, hur utsatta de var för mindre än 100 år sedan. Runes föräldrar tvingades genomlida hur tre i sönder i rad avled i unga år efter att förstfödde Karl-Erik hade sett dagens ljus.
Rune var alltså den femte Storck-brodern som kom till världen och det var nära att även han hade gått bort i unga år eftersom han drabbades av astma, en sjukdom som på den tiden krävde många offer.
Runes räddning blev sannolikt att han, på initiativ av sin storebror Karl-Erik, blev frisksportare. Efter att ha varit tvingad till ett stillasittande liv med 50-procentig skolfrånvaro tog han skadan igen när sjukdomen var besegrad kring 1940. Utmaningarna och äventyren i skog och mark avlöste varandra och bara fortsatte. Det är upplevelserna från alla dessa äventyr där han ibland, medvetet eller omedvetet, tänjde på säkerhetsgränserna som ligger till grund för berättelserna i boken.
Vi ska inte avslöja innehållet här. Men händelse som återberättas i boken har särskilt etsat sig fast hos undertecknad:
Som ungdomsledare gjorde Rune tillsammans med några av sina adepter en utflykt till Gisslaköp med övernattning i en koja. Rökutveckling uppstod inne i kojan mitt i natten och när Rune skulle öppna gick ingången inte att få upp. Panik uppstod bland pojkarna. Men trevande i mörkret fick Rune med en stor kraftansträngning på något sätt tag i en kant på innerdörren, slet till och tryckte ut den. I nästa ögonblick tumlade han tillsammans med pojkarna ut i snön – svårt hostande men vid liv.
WordPress
Facebook
Google+
