Gullvi Johannisson ingår i en grupp Skillingarydsbor som gör regelbundna resor för volontärarbete i Rumänien. I dagarna har Gullvi kommit hem från sin 21a Rumänien-resa. Två veckor om våren och två om hösten har det blivit sedan tio år tillbaka till ett barnhem vid staden Marghita i landets nordöstra del.
– Det som inspirerar oss att åka till Rumänien år efter år är att vi kan se att arbetet ger resultat, att vi kan hjälpa unga människor ut i livet, berättar Gullvi Johannisson.
Det var i samband med pensioneringen för tio år sedan som hon lotsades in i volontärarbetet i Rumänien.
– Jag förstod inte vad jag skulle kunna bidra med. Men eftersom jag alltid har tyckt om att resa beslöt jag att följa med och se om det fanns något jag kunde bidra med.
Det fanns det. Gullvi understryker att det finns plats för alla som vill hjälpa till. Det krävs ingen särskild yrkeskunskap. Engagemang är vad som krävs i första hand.
– Min uppgift blev att hjälpa till med matlagningen. Volontärerna jobbar hårt hela tiden och då måste några av oss ta hand om ansvaret för matlagningen. Därför är vi alltid en eller två ”matlagningstanter”, understryker hon.
Volontärerna kommer från en rad olika platser, och inte enbart från Sverige. I den senaste kontingenten från Skillingaryd ingick Gullvi Johannisson, Marianne Åsebrant, Gustav Karlsson, Hans-Erik Andersson, Kjell Persson, Göran Johansson, Sören Grunditz och Hans-Erik Andersson.
Arbetet leds av organisationen EFI med rötterna i Elimförsamlingen i Örtomta och bygger på frivilliga insatser och gåvor. Det omfattar cirka 200 barnhemsbarn och ungdomar, ett 80-tal fattiga familjer samt äldre och handikappade på ett ålderdomshem.
Det var i samband med revolutionen i Rumänien 1989 som bilder på föräldralösa rumänska barn satte pekfingret på det enorma hjälpbehovet. Det handlade om barn, i många fall romer, som inte fått någon kärlek i livet och som var utlämnade till att klara sig själva. Nu har de fått ett bättre utgångsläge att börja livet.
När Gullvi Johannisson inte har matlagningen att tänka på söker hon gärna kontakt med dessa ungdomar .
– Det känns som ungdomarna trivs med oss lite äldre volontärer. Det är ju i stort sett ingen av dem som har fått hjälp och stöd av mor- eller farföräldrar, säger hon.
I den här gruppen igenkänns Marianne Åsebrant, Kjell Persson och Gullvi Johannisson i främre ledet och i det bakre ledet Gustav Karlsson, Göran Johansson, Sören Grunditz och Hans-Erik Andersson.