Smålands landskapsinsekt, bålgetingen

Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på bålgetingen.

Smålands landskapsinsekt, bålgetingen

Smålands landskapsinsekt, bålgetingen, en naturkrönika i 5 bilder om
en lugn och fredlig jätte.

Text Dan Damberg, Skillingaryd och foto Daniel Damberg,
Skillingaryd och Lund.

Bilderna är klickbara.

Jag ligger på knä och rensar ett land när en bil stannar utanför på
gatan, en man som jag känner väl kommer gående emot mig med en
glasburk i sin hand.

I burken finns en fantastisk insekt, en insekt som de flesta tyvärr blir
mycket skrämda av på grund av sin storlek och sina ibland
aggressiva släktingar, dock har denna art ett helt annat kynne.
Bålgetingen är lugn, lite försiktig och inte det minsta aggressiv under
normala förhållanden vilket jag hoppas syns på bilderna.

Bålgeting-insekt, utter-djur, linnéa-växt, taltrast-fågel, mal-fisk,
koralltaggsvamp-svamp, lysmossa-mossa, röd växjögranit-bergart,
kalium-grundämne, hornsberg-äpple, skorpionen-stjärnbild, antares-
stjärna, röd grip i helbild med svart armborst mot gul botten-
landskapsvapen, röd lyser stugan, smålandssången-sång, rött kors
med vit kant mot grön botten-flagga, troll-väsen, ostgratinerad
gösfilé med potatismos, småländsk ostkaka, honungsglaserad
vildsvinsstek, isterband-maträtter.

Ovan ser ni Smålands landskapssymboler och visst är väl
bålgetingen i gott sällskap, men som sagt, smaken är som baken –
delad.

Bålgetingen, ”Vespa crabro”, är vår absolut största geting och den
kan bli ända upp till 3,5 centimeter lång. Färgen på huvudet är gul
till gulbrun och mellankroppen är brunsvart med ljusare skuldror.
Bakkroppen är randig i svart och gult, framtill med en smal gul rand,
baktill med breda, varmt gula ränder.

Detta är en värmekrävande art som företrädesvis bygger sina bon i
stora ihåliga ädellövträd. Troligtvis är stora ihåliga träd också viktiga
som skyddande och relativt varma övervintringsplatser. Särskilt
under år då många drottningar lyckats övervintra kan boplatsbrist
göra att bon även anläggs på vindar, i uthus, i fågelholkar eller
liknande platser.

De första drottningarna syns normalt i maj och samhällena dör sedan
ut i oktober. Bona kan nå en ansenlig storlek och är inte sällan
betydligt större än ett fullvuxet människohuvud. De övervintrade
drottningarna anlägger nya bon varje vår och arbetsgetingarna är
sterila honor som liknar drottningen men är betydligt mindre bara
cirka 2,6 centimeter långa. De är aktiva både dag och natt med att
skaffa föda till sin avkomma bestående av söndertuggade insekter
och endast kyligt och regnigt väder verkar dämpa deras aktiviteter.

Bålgetingarna ansågs tidigare vara lättretliga och farliga för
människor men idag har man omvärderat bålgetingen och betraktar
den numera som en mycket fredlig geting jämfört med många andra
av sina släktingar.

OBS! Giftet är inte giftigare än andra getingars, men man bör
naturligtvis ha respekt för den.

Bålgetingen har tidigare varit vitt utbredd i Götaland och Svealand
men idag förekommer den framförallt i södra och i sydöstra Sverige,
Mälardalen och på Öland. Inom dessa områden kan den dock
uppträda lokalt relativt allmänt. Den är känslig för klimatiska
variationer och detta tillsammans med bristen på lämpliga boplatser
gör att arten idag är hotad.

Bålgetingen har gått starkt tillbaka i hela Nordeuropa och är bland
annat utdöd i Norge och akut hotad i Finland. Den var tidigare
rödlistad i Sverige, men plockades bort från vår rödlista år 2000.

Vi lämnar varsamt och med respekt vår bålgetinghona i vårt
Gyllenkrok astrakanäppelträd och hoppas att hon hittar ett nytt ställe
att bygga sitt bo.

Hon går några steg på bladet men plötsligt stannar hon och vänder
sig om och ser på oss som för att säga tack och farväl, sekunden
senare är hon borta.