Förväntningarna inför premiären var stora. Den första delen av Tiden är en dröm fick en Guldbagge efter premiären 1999.
Regissören Jan Lindqvist fanns med på Biograf Skandia. Med sig i bagaget hade han dessutom en hel del extramaterial som visades efter att den ordinarie filmen var slut.
Lindqvist inledde också filmstunden med att berätta lite om bakgrunden till filmen. Han och ett team assistenter dammsög under en period svenska museum och andra inrättningar i jakt på gamla bilder. Filmen som hade premiär i dag bygger helt på bilder från 1880 till 1897. Tanken var att filmen skulle sluta år 1900, men av kostnadstekniska orsaken har de tre sista åren ännu inte blivit färdigställda helt. Men i det extramaterial som visades fanns det nu överblivna materialet.
Filmen bygger som sagt på stillbilder som i vissa fall är 130 år gamla.
Att kvalitén på en del bilder inte var den bästa glömmer publiken snart bort. Filmen fungerar som en tidsmaskin och för biobesökarna tillbaka till arbetarrörelsens barndom, till tiden då Sverige fick sina olika folkrörelser och till en tid där nästa tio procent av Sveriges befolkning emigrerade till USA. Filmen visar också den enorma skillnaden det var mellan de rika fabrikörerna och den på den tiden allt fattigare arbetarklassen.
Regissören Jan Lindqvist delar sin tid mellan Ålaryd utanför Skillingaryd och Stockholm. I Ålaryd har han dessutom byggt upp en studio.
– Det är väldigt tyst och bra för ljudinspelningar här nere, säger han.
I samband med biopremiären fanns det också en möjlighet att titta på en utställning som historiska sällskapet Gamla Wernamo visade i foajen på biografen.
Av: Peter Magnusson