”Det var en underlig blandning av sulfatdoft och kommunism, nyutslagna syrener och Kristi vällukt bland den nyfödda skaran”.
Så formulerade sig Christian Jersild, far till mer kände författaren PC Jersild, efter att ha gästat Vaggeryd och Betelförsamlingen som bibellärare för cirka 80 år sedan.
Betelförsamlingen i Vaggeryd firar 100 år i månadsskiftet augusti-september och de händelser som Jersild beskriver i sin slagkraftiga formulering som förmodligen var helt avgörande för Betelförsamlingens utveckling.
Medlemsutvecklingen i Betelförsamlingen var kraftigt negativ när de händelser inträffade som Jersild syftade på. På nyåret 1932 var medlemsantalet nere i 80 när en väckelsekampanj med Nanny Fredriksson resulterade i att församlingen tillfördes nytt friskt blod. På kort tid ökade medlemsantalet med 50 procent. Det var vid denna väckelse som kommunistledaren på orten Hugo Abrahamsson blev avgjort kristen. En händelse som satte känslorna i svallning i Vaggeryd.
Om denna väckelse och mycket mera kan man läsa i den historik över Betelförsam lingens 100 år som sammanställts av Lars-Evert Eskilsson.
– Det var i samband med förberedelserna inför 100-årsutställningen i Magnisa stuga som jag på allvar personligen blev intresserad av församlingens historia, berättar Lars-Evert.
– En historik kan ju skrivas på måna olika sätt. Jag ville inte plocka bitar här och var utan började från början med att läsa gamla protokoll från tiden före församlingens bildande 1913. Med tiden blev jag mer och mer intresserad, berättar han.
– Församlingen har ju sina rötter långt tillbaka, ända till 1900 och från början tänkte jag rikta in på de 30 första åren. Nu har det blivit mera än så.
Han konstaterar att arbetet har underlättats av hur noga allt bokfördes i gamla protokoll och årsberättelser – och imponeras av handstilen och föreningskulturen.
Men samtidigt är det många trådar som måste nystas upp. Som orsakerna till brytningen med Vaggeryds Missionsförsamling.
Beslutet om att bilda egen församling och bygga ett nytt missionshus, det som senare blev Betelkyrkan, togs 16 februari 1913. Av 66 närvarande röstade 63 för kyrkbygget. Kostnaden blev 6 900 kronor och invigningen skedde 14 september 1913.
– Det kan inte ha varit så stora meningsskiljaktigheter med Vaggeryds Missions församling kring teologin. De som var ledare i ungdomsföreningen var medlemmar även i missionsförsamlingen. Hur det var med dopfrågan är mera tveksamt, en del medlemmar var vuxendöpta, andra inte, konstaterar Lars-Evert Eskilsson.
Nya missionshuset blev en lokal som användes av många, bland annat till filmförevisningar och även svenska kyrkans män predikade där som kyrkoherde J.A Bredin.
1919 ändrades kyrkans namn till Betel och 1927 talades det om att ungdomsföreningen skulle återförenas med missionsförsamlingen med en gemensam pastor, blivande riksdagsmannen (FP) Einar Rimmerfors. Så blev det inte, vilket möjligen berodde på att det inre livet i Betelförsamlingen inte var okomplicerat. Vid sidan av ungdomsföreningen fanns där en så kallad friförsamling vars uppgift var att samla de troende till gemenskap och nattvardsfirande. 1923 hade ungdomsföreningen 106 medlemmar och friförsamlingen 57 varav de flesta var medlemmar i ungdoms föreningen. Ungdomsföreningen firade inte nattvard utan man gick då till Svenska kyrkan eller ”gamla” missionshuset.
Från och med årsskiftet 1930-31 upplöstes så ungdomsföreningen och förenades med friförsamlingen i Betels missionsförsamling.
Ombildandet var kontroversiellt och Betelförsamlingen tappade medlemmar. Vändpunkten blev den vida omtalade väckelsen med Nanny Fredriksson 1932.
Ett annat intressant kapitel i församlingens historia är Zuluhyddan vid Uggen. År 1936 var församlingen inne på att lägga ett bud på Götastrandsområdet då detta skulle säljas av musikkåren Göta. Tanken var att där uppföra ett sommarhem. Men Götastrand såldes till den nybildade folkparksföreningen och istället fick Betel sitt sommarhem vid Uggen. De flesta äldre vaggerydsbor minns säkert Zuluhyddan vid västsidan av Uggen där församlingen hade sin sommarhemsplats från 1945 in på 60-talet.
Det är en modern och levande berättelse som Lars-Evert Eskilsson har skrivit, som låter läsaren möta flera intressanta skeenden och ett myller av människoöden. Det finns planer på att så småningom ge ut historiken även i bokform. Förhoppningsvis blir det så för detta är en nog så viktig bit av ortens historia.
WordPress
Facebook
Google+
