Vår naturkrönikör har varit i svampskogen med Södra Vätterbygdens svampklubb.
Svampexkursion med Södra Vätterbygdens
svampklubb till Nydala kloster och Carlsnäs
bokskog
Svampexkursion med Södra Vätterbygdens svampklubb till Nydala
kloster och Carlsnäs bokskog, en naturkrönika i 24 bilder från biologiskt
och historiskt mycket rika marker invid sjön Rusken, öster om Värnamo.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i mitten av september 2013.
Den vackra porslinsnagelskivlingen, ”Oudemansiella mucida”, är en
genomskinlig och blankt snövit svamp. Den har en ring med strimmig
ovansida och växer här på en boklåga. Notera det vita
sporpulveravtrycket från den nedersta svampen på cypressflätan.
Porslinsnagelskivlingen är allmän i sydligaste Sverige framförallt i
bokskogar.
Jag upphör aldrig att bli fascinerad av det fantastiska färgomslag, till
blåklintsblått, som blåsoppen, ”Gyroporus cyanescens”,
ögonblickligen genomgår vid ett snitt i kontakten med luftens syre.
En installation i blåklintsblått med blåsoppen som grund, notera den
kamrade foten som är fylld med en lucker och märgrik vävnad.
Spolsnäckor, ”Clausiliidae”, är en familj med landlungsnäckor som
har världsvid utbredning och omfattar många hundra arter, varav elva
finns hos oss i Sverige, bland annat bildens art slät spolsnäcka,
”Cochlodina laminata”.
Skalet är vänstervridet och spolformigt och mynningen i regel försedd
med tänder. Arterna i Sverige är mellan 9–19 millimeter höga och
flertalet av dessa arter lever i skogsmark, och många äter gärna
epifyter på levande eller döda trädstammar, eller som här på en
gallkremla.
Bilden visar, som redan nämnts, en slät spolsnäcka, ”Cochlodina
laminata”, som är en art som förekommer i bland- och lövskogar av
olika typer. Den anträffas ofta på vertikala ytor såsom trädstammar,
klippor där den betar av epifytisk lav- och algvegetation. Här sitter
den dock på en gallkremla, ”Russula fellea”, och äter svamphyfer.
Arten är spridd och allmän.
Garderar dock lite med arten Strimspolsnäcka, ”Clausilia bidentata”,
men denna ska vara tydligt strimmig vilket jag verkligen inte tycker
att ”min” spolsnäcka på bilden är.
Strimspolsnäcka, ”Clausilia bidentata”, är för övrigt en art som
förekommer i skogsbiotoper av alla slag, även i tämligen fattiga
barrskogar. Den är vår vanligaste spolsnäcka och är spridd och mycket
allmän.
Brokkremla, ”Russula cyanoxantha”, är mycket variabel i färgen, kan
skifta i grönt, gult, violett och rosa i olika styrkor, vanligen är det
grönt och violett som dominerar, precis som bilden visar.
Den växer med ek och bok i södra och mellersta Sverige men det finns
flera närstående arter av kremlor som kan vara mycket lika
brokkremlan, men som matsvampplockare behöver man inte kunna
skilja dem åt eftersom alla dessa är ätliga om de har en mild smak.
Den ovane svampplockaren bör dock se upp för förväxling med lömsk
flugsvamp, dock knappast i denna färgvariant av brokkremlan.
Grönriskan eller bokriskan, ”Lactarius blennius”, är en art i
basidiesvampsordningen ”Russulales”. Den har en mellan 4–8
centimeter bred, mer eller mindre utbredd hatt, ofta med något intryckt
mitt.
Hatten är grågrön till olivgrön, glänsande och klibbig i väta. Den har
ofta en svag zonering med bruna fläckar och skivorna på hattens
undersida är täta och vita men grånar vid tumning. Foten är till färgen
ljust grön.
Svampköttet är fast och vitt, mjölksaften är vit men grånar vid
intorkning och smaken är skarp vilket gör att svampen är oätlig. Arten
är allmän i bokskogar i södra Sverige och växer från augusti till
oktober. Den förekommer också längre norrut och då oftast i
bokplanteringar.
Grå kamskivling, ”Amanita vaginata”, även kallad ”grå ringlös
flugsvamp” eller ”strimmig flugsvamp”, är en svamp i släktet
flugsvampar, ”Amanita”. Trots sitt släktskap med exempelvis den vita
flugsvampen är den grå kamskivlingen en god matsvamp som
vanligtvis växer i skogsbryn och parker.
Kragskivlingarna skiljer sig från de egentliga flugsvamparna bland
annat genom att saknar ring runt foten vilket flugsvamparna alltid har.
Den milda mjölksaften avslöjar att detta är en luden vitriska,
”Lactarius vellereus”, hade mjölksaften varit brännande skarp hade
arten kanske varit slät vitriska, ”Lactarius piperatus”. Ingen av dessa
svampar är dock matsvampar.
Den tillhör släktet ”Lactarius”, ett ord som är släkt med ordet laktos
som är det samma som mjölksocker. ”Lact” betyder mjölk på latin och
man skulle kunna kalla riskorna för ”mjölksvampar” då de ofta avger
en mer eller mindre riklig och mjölkliknande vätska när de skadas.
Gamla exemplar av riskor kan dock sakna denna mjölksaft.
Vitgul flugsvamp, ”Amanita citrina”, luktar som rå potatis eller som
lukten i en potatiskällare. De vanligtvis ljusa, nu brunaktiga,
hylleresterna på hatten förklaras av det varit frost nattetid under några
nätter och tidiga morgnar.
Bittersopp eller skönsopp, ”Boletus calopus”, är en art i
basidiesvampsordningen ”Boletales” och den förekommer mindre
allmänt i södra och mellersta Sverige i mager löv- och barrskog.
Bittersoppen har en kraftig fot som är gul upptill men rödaktig nedtill,
där den också har ett kraftigt ådernät.
Bittersoppens hatt är torr och ibland svagt luden samt har en gråbrun
färg och rörlagret på hattens undersida är gulaktigt, men blånar vid
tryck, vilket syns tydligt på min bild. Det gulvita köttet blånar också
lätt om det bryts, vilket också syns på bilden.
Bittersoppen har, som namnet antyder, en mycket bitter smak, vilket
gör den oanvändbar som matsvamp.
Blodsopp, ”Boletus erythropus”, är en mörkt gråbrun, rödbrun eller
nästan svartbrun sopp med en rätt kraftig klubbformad fot. Den växer i
lövskog, särskilt under ek och bok, ganska allmänt i södra Sverige, det
nordligaste fyndet har för övrigt gjorts i närheten av Sundsvall. Den är
en god matsvamp men lämpar sig inte för torkning.
Blodsoppen påminner om den giftiga djävulssoppen, ”Boletus
satanas”, och falsk djävulssopp, ”Boletus legaliae”, och är därför
olämplig som handelssvamp.
Blodsoppen är Hallands landskapssvamp.
Ärggrön kragskivling, ”Stropharia aeruginosa”, är ej någon matsvamp
men likväl en mycket vacker svamp. Hatten är vackert ärggrön,
slemmig, med vita fjäll som lätt lossnar. Skivorna är gråbruna med en
lila ton. Foten har en ring, vars översida snart mörkfärgas av
svampens sporer. Den växer vanligtvis på marken och på vedrester i
löv- och barrskog.
Strecknagelskivling, ”Megacollybia platyphylla”, är en mellanstor
skivling där hatten som ung välvd, senare utbredd och ofta med en låg
puckel. Hattens ovansida matt, grå eller gråbrun, tydligt radiärt trådig,
där kanten spricker så att köttet blir synligt. Skivorna är glesa,
urnupna samt vita. Foten är slank, jämntjock, gråaktig och upptill
ljusare. Smaken och doften är mild, medan svampköttet är skört.
Den växer i löv- och barrskogar på murken ved, speciellt björk och är
tämligen allmän i södra och mellersta Sverige samt utmed
norrlandskusten. Den rekommenderas inte som matsvamp.
Häxägg, liksvamp eller stinksvamp, ”Phallus impudicus”, är en
svampart i familjen buksvampar. Den växer på multnande material
från löv- och barrträd i södra och mellersta Sverige.
Häxägget, på bilden, är förstadiet till den utvuxna stinksvampen.
Fruktkropparna växer upp redan i augusti och det slemlager som
täcker svampen innehåller svampens sporer. Den mycket särpräglade
lukt som svampen utsöndrar lockar till sig flugor som vanligtvis äter
as, vilka här blir grundligt lurade. Flugorna äter dock av svampens
slemlager men får det också på sig och sprider därigenom
svampsporerna.
Namnet häxägg har den tilldelats förmodligen därför att den från detta
oskyldiga äggliknande stadium hastigt, på några få timmar, kan
förändras till en slemmig och illaluktande pjäs. Bara en häxa kan väl
ordna till något sådant, eller.
Eksopp, ”Leccinum quercinum”, är en art i basidiesvampsordningen
”Boletales”. Den har en 6–15 centimeter bred hatt med orangebrun
eller tegelröd, något fjällig ovansida. Foten är 11–18 centimeter hög,
upptill brunaktig med vitaktiga, senare rostfärgade fjäll, nedtill vit till
brun med rostfärgade fjäll.
Eksoppens svampkött är först vitaktigt och blir senare rosa eller
gråviolett. Dess smak och lukt är goda, och svampen, som växer under
ek från sensommaren till hösten, är ätlig och den förekommer mindre
allmänt i södra och mellersta Sverige.
Är svampjätten till höger på bilden en rävsopp, ”Leccinum vulpinum”, eller
en gransopp, ”Leccinum piceinum”, dessa två arter är nämligen svåra att
skilja åt, varvid jag passar på detta artproblem, dock ska båda arterna vara
goda matsvampar.
Till vänster på bilden ser ni ytterligare en eksopp, ”Leccinum quercinum”.
Fagerkremla, ”Russula lepida”, växte under en bok vid Carlsnäs och
är en art i basidiesvampordningen ”Russulales”. Den har en ganska
bred, torr, matt, cinnoberröd till rosenröd, ibland vit hatt, som ofta är
något intryckt hos äldre exemplar.
Foten är rödaktig och matt och hela svampens kött är vitt och mycket
hårt. Svampen känns vid smakprov först mild men sedan kärv som
träet i en blyertspenna.
Fagerkremlan, som vanligtvis växer i parker och lövskogar under ek,
bok, avenbok och lind, är ätlig efter förvällning. Svampen
förekommer mindre allmänt i Syd- och Mellansverige.
Här ser ni delar av dagens skörd, från vänster bland annat rimskivling,
gallkremla, pepparriska, pluggskivling, grönriska eller bokriska,
mandelkremla och blåsopp med flera av de 36 olika svamparter som
dagen gav.
Artlistan för dagens utflykt till Nydala och Carlsnäs bokskog lördagen
den 14 september 2013 kan ni se uppräknad nedan.
Ametistskivling, ”Laccaria amethystina”
Bittersopp, ”Boletus calopus”
Blodkremla, ”Russula sanguinea”
Blodsopp, ”Boletus luridiformis”
Blåsopp, ”Gyroporus cyanescens”
Brokkremla, ”Russula cyanoxantha”
Brunsopp, ”Boletus badius”
Fnöskticka, ”Fomes fomentarius”
Gallkremla, ”Russula fellea”
Gallsopp, ”Tylopilus felleus”
Granfingersvamp, ”Ramaria eumopha”
Grå kamskivling, ”Amanita vaginata”
Honungsskivling, ”Armillaria borealis”
Gul kantarell, ”Canthaellus cibarius”
Lakritsriska, ”Lactarius helvus”
Luden vitriska, ”Laktarius vellereus”
Mörk doftriska, ”Lactarius mammosus”
Mörk trattskivling, ”Clitocybe clavipes”
Narrkantarell, ”Hygrophoropsis aurantiaca”
Pluggskivling, ”Paxilus involutus”
Porslinsskivling, ”Oudemansiella mucida”
Rimskivling, ”Cortinarius caperatus”
Ringmussling, ”Pleurotus dryinus”
Rodnande flugsvamp, ”Amanita rubescens”
Rosenfotskremla, ”Russula roseipes”
Rävsopp, ”Leccinum vulpinum”
Sammetssopp, ”Boletus subtomentosus”
Sköldskivling, ”Pluteus atricapillus”
Stor lökbroskskivling, ”Marasmius alliaceus”
Strecknagelskivling, ”Megacollybia platyphylla”
Strumpticka, ”Polyporus varius”
Svartkremla, ”Russula nigricans”
Svedkremla, ”Russula adusta”
Tegelröd slöjskivling, ”Hypholoma lateritium”
Trappspindelskivling, ”Cortinarius trivialis”
Vit flugsvamp, ”Amanita virosa”
Vitgul flugsvamp, ”Amanita citrina”
Vårtig röksvamp, ”Lycoperdon perlatum”
Bilden visar några vackra mandelriskor i svampkorgen hos en av de
deltagande mykologerna från Södra Vätterbygdens svampklubb.
Mandelriskan är en mycket god matsvamp men den har en vit mjölksaft
som är som klister om man får den på fingrarna.
Avslutningsbilden för denna gång är ytterligare en titt ner i en vacker
och välfylld svampkorg samtidigt som jag konstaterar att dagens svampfynd
blev en raritet i form av den sällsynta rosenfotskremlan, ”Russula roseipes”.
Rosenfotskremlan är en vackert rosa till gulröd kremla med gulaktiga
skivor och mild smak, dess fot är vit med mer eller mindre rosaröd
anstrykning och den växer med tall som finns lite här och var i anslutning
till Carlsnäs bokskog. Tyvärr missade jag att fotografera denna svampraritet.
WordPress
Facebook
Google+
