Trots att skrivningen om skjutfältet i förslaget till översiktsplan bara utgör en liten del av förslaget kom debatten om översiktsplanen till 99,9 procent att handla om just skjutfältet. Med tanke på att det har gått fyra och ett halvt år sedan man började skissa på och diskutera frågan om översiktsplanen blev avslutningsdebatten dessutom mycket tam trots att det måst eha funnits massor att säga och försöka klargöra.
Översiktsplanen är ju så oändligt mycket mer än skjutfältsfrågan. Men nu yttrades knappt en en stavelse om återstoden av dokumentet och det var tråkigt.
Alla verkar vara överens om själva sakfrågan, inga begränsningar utanför skjutfältet. Alla visste på förväg vilka ståndpunkter som skulle redovisas och hur det skulle gå i den avgörande voteringen och det kastade sin skugga över debatten – liksom också det faktum att begränsad tid var avsatt till debatten med tanke på den samling kring visionsprojektet som väntade. Det blev till slut något av en debatt med strypkoppel som till slut ”sätta-ned-foten” linjen vann med 21-19 över ”förhandlingsvägen”.
Så här formulerade partierna, utom Miljöpartiet vars representant inte yttrade sig, sina ståndpunkter:
Berry Lilja (S) – Har vi nått som långt som vi velat? Nej, målet är ju inga begränsningar utanför skjutfältsgränsen. Men det är en väldig skillnad i dag mot hur det var i mars 2007, när vi försökte prata med varandra för första gången. När vi framförde den gemensamma ståndpunkten som alla paritet hade, då startade kriget. Det tog lång tid innan vi kom upp ur skyttegravarna och fick igång dialogen.
Lilja redovisade sedan de framsteg som gjorts, om militärens är positiva inställning vid generationsskifte. Han redogjorde också för frizonerna där kommunen får ansvarar för fullt ut utan samråd samt att man från militärt håll också har sagt vara beredda att ompröva tidigare negativa besked från högkvarteret om cykelvägen mot Tofteryd,
– Vi (S) har kommit fram till att vägen till framgång är att ta vara på den framgång vi haft och se till fortsätta att driva dessa viktiga frågor mot staten. Vårt förslag är fortsatt dialog istället för att stänga dörren.
Ulf Abrahamsson (C ) – I grund och botten är vi överens, men vi är oense om väg till målet Jag har aldrig hört någon kritik mot våra förhandlare, det är dem vi förhandlat med som inte är lika lysande. Därför är det märkligt att man orkar tro på förhandlingstaktiken, frågan är om vi inte hade bättre när när vi öppnade dörren. För vad vad har hänt? Hallafors gick ut tillf försäljning, med drogs tillbaka. Hultsgärde med omnejd, där rivs nu rasket, nio och tio fastigheter. Studstorp, där Fribergs dödsbo hade svårt hitta part att diskutera med?Resultat blev att det varken är aktuellt med arrende eller försäljning.
Nu måste vi sätta ned foten, vi som företräder samhällsinnevånarna. Man har slagit igen dörren i ansiktet på oss.
Allan Ragnarsson (M):– Det tycks ju helt omöjligt att förhandla med försvaret. Faktum är ju att försvaret har flyttat fram positionerna under förhandlingarna. Nu är det nästan så att man förhandlar om var bullermattorna ska ligga. Därför är det dags att sätta ned foten och börja driva frågan ordentligt.
Ewa Magnusson (FP) :– Det är viktigt att vi sätter ned foten och talar om vad vi vill.
Alice Åström (V) – Om vi säger så här, vi sätter ned foten, ja, då tror jag alla kan gå hem nöjda och säga att det var skönt att vi sa ifrån. Men frågan är: vad händer sedan? Vem får beslutandemakten över frågan? Det är det jag är orolig för.Om vi inte längre äger frågan utan lämnar över beslutanderätten: vem ska då hävda Vaggeryds intresse, kommuninvånarnas intressen? Vem hävdar då vikten av landsbygdsutveckling, det är det jag är orolig för om lämnar från oss makten kommer våra intressen inte att lyfta. Mitt hjärta säger, nej nu får det vara nog, men frågan om vi inte förlorar ännu mer om vi lämnar över den reella beslutsmakten. Jag vill inte att någon på länsstyrelsen eller staten ska besluta över hur vi ska ha det. Om man sagt rätt men förlorade, det är ingen bra lösning.
Stefan Ottosson (KD) : – Vi har försökt hitta en lösningsfokuserad inställning. I april kändes det bättre, men någon månad senare är det en annan bild, sedan blir det köpslående om cykelvägen. Hade inte folket här bygden gjort motstånd och engagerat sig hade skjutfältet sträckt sig bort till Svenarum. Nu är det dags att fortsätta med motståndet.
Jan-Olof Svedberg (SD):– Det spelar ingen roll vad vi tar för beslut, kronan gör ändå som man vill. Då är det bättre att säga från att vi inte samtycker.
‘Sätta ner foten’ kan man göra om man tror att man har något att vinna på det. Har vi någon tyngd i foten som vi sätter ned? Sannolikt har vi inget att vinna, men mycket att förlora. Det återstår att se…