På söndagskvällen var det långväga besök i Hagshults missionshus. Det var en grupp barn från Vitryssland som befinner sig på en treveckors lägervistelse i Sverige. Då bor de på lägergården Bergsgården i Åsenhöga. Verksamheten kallas Tjernobylbarnens Oas med Ove Claesson i spetsen och även Mattias Eskilsson som jobbar halvtid med detta. Denna verksamhet startade efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986 och har sedan dess försökt att hjälpa barn ifrån detta område.
Barnen är här för att få några veckor av rekreation och avkoppling, för många av dem lever under besvärliga hemförhållanden. Under Sverigevistelsen gör de flera utflykter och besöker bl.a. olika församlingar i närområdet.
Vid besöket i Hagshult framförde de 35 barnen ett stort antal sånger, flera på svenska, och delade med sig av olika livsberättelser. En kollekt till Tjernobylbarnens Oas inbringade 10 500 kronor. Kvällen avslutades med gemensam fika innan barnen och deras vitryska ledare åkte tillbaka till Bergsgården.
Barnen från Vitryssland medverkade flitigt programmet i Hagshults missionshus.
Hej!
Blev jätteglad att se att er verksamhet fortfarande är igång!
Jag heter Charlotta Dahlin och bor i Göteborg. Saken är den att min farmor ägde Bergsgården från 70-talet och bakåt. Det var hennes föräldrarhem. Hon var sjuksköterska och jobbade med mission inom Missionsförbundet. Hon hette Gunnel Svensson och gick bort 1975 tror jag, var så liten då så jag har inte riktigt koll på årtalen. Hon tog sig ann min far och hans bror som levde under eländiga förhållanden, med en far som var alkoholist och en mor som var död. Hon var den enda farmor jag haft. Jag tillbringade hela somrarna på Bergsgården som liten, bodde i ”lilla röda stugan” med min familj. Badade i Skärvsjön, plockade smultron, fångade fjärilar och hade idylliska ”Emil somrar”. För mig representerar Bergsgården ”den lyckliga barndomen”, och nu som vuxen tänker jag ofta tillbaka på dessa somrar. Har inte längre någon kontakt med min mor, far eller syster, valde att bryta all kontakt för 7 år sedan. Det är människor fulla med fördomar, rasistiska och olyckliga människor som bara bryr sig om pengar. Det var mer smärtsamt att stanna kvar i den relationen än att bryta upp och gå. Nu har jag en liten pojke som heter Milton och är 4 år. Berättar ofta för honom hur mycket dessa somrar på Bergsgården betydde för mig och hur det vägledde mig att själv som vuxen arbeta med hemlösa och utsatta i Göteborg ideellt. Är så glad att Bergsgården har ett syfte och lever vidare i farmors anda. Någon dag hoppas jag kunna återvända och visa min son min barndoms lyckligaste plats. En stor eloge för det fantastiska arbete ni gör, och hoppas jag får möjlighet att hälsa på i framtiden!
Många kramar
Charlotta Dahlin