Trädgårdens blommor i maj

Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har förevigat blommorna i trädgården.

Trädgårdens blommor i maj

Trädgårdens blommor i maj, en natur- och kulturkrönika i 16 bilder
från en resa i botanikens tecken på hemmaplan.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i mitten av maj 2015.
Bilderna är som vanligt klickbara!

Mossflox, ”Phlox subulata”, är en blågullsväxtart som ingår i släktet
floxar, och i familjen blågullsväxter, ”Polemoniaceae”.

En rödblommig hägg som härstammar från Packebo i Hagshults
socken, Vaggeryds kommun, där den spontana mutationen en gång
ska ha uppstått och där moderträdet en gång fanns.

Blåsuga, ”Ajuga pyramidalis”, är en två- eller flerårig ört med
särpräglad pyramidformad byggnad som ingår i familjen
kransblommiga växter, ”Lamiaceae”, ”Labiatae”.

”Örten är liten, högst ett qvarter lång, växer upprätt och har mörkblått
utseende…

…Bladen sitta midtemot hvarannan och i kors samt det ena öfver det
andra så att de utgöra en 4-kant då växten ses uppifrån och nedåt; och
som de nedersta bladen äro störst och de öfra blifva småningom
mindre, måste af 4-kantiga formen tillika bildas en pyramid.”

Conrad Quensel i ”Svensk Botanik IV” av J. W. Palmstruch år 1805.

Förgätmigejer, ”Myosotis”, är ett- till fleråriga, ofta lågväxta örter
med upprätt stjälk. Bladen är långsmala, håriga eller nästan kala.

Blomställningen är klaselik och bladlös upptill. Foder grunt till djupt
femflikat, med utspärrade krokspetsade hår eller med raka tilltryckta
hår.

Kronan är skål- till fatlik, blå eller sällan vit eller gulvit, ibland rosa i
knopp, kronpip med gula knölar i mynningen och kronbräm femflikat,
plattat eller skålformigt.

Bilden visar arten äkta förgätmigej, ”Myosotis scorpioides”.

Pärlhyacint, ”Muscari botryoides”, ingår i familjen hyacintväxter, på
latin ”Hyacinthaceae”.

”Lökarna af denna lilla wackra, luktlösa Wårblomma hafwa på et eller
annat ställe af någon händelse kommit utur Trägårdar, och derigenom
blifwit inhemske. Man känner ingen nytta af Perlhyacinten, utom den
at den pryder sit ställe i Trägårdar.”

Ur ”Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ” av A. J. Retzius år 1806.

Blommorna från gullvivan användes förr till att färga brännvin och
snus och man har också gjort vin, så kallat oxläggevin, på blommorna.

Späda blad har använts till sallad och flera mer eller mindre förädlade
sorter av gullviva odlas och former med röda blommor, formen
”hortensis” och finns ofta i gullvivepopulationer i gamla trädgårdar,
precis som här.

Apropå gullvivor, ”Bladen ätas wäl, men utan begär af Geten, Fåret
och Hästen. De hafwa för detta warit mycket anwände til föda för
menniskor, och njutits dels i Grönkål, dels stufwade, dels til Sallat,
och man har äfwen bakat dem in i Pannkakor; men detta bruk har
gifwit wika för andra grönsaker…

…De utur sina Blomhylster uttagne och torrkade Blommor, har man
nyttjat såsom Thee, dels ensamme, dels i blandning med andra Örter, i
synnerhet för dem som dragas med Flussgickt. Såsom botemedel i
denna sjukdom, förtjenar det dock icke rekommenderas, fast det
oskyldigt kan nyttjas, och är i synnerhet i blandning med torr
Citronmeliss et icke obehageligt Thee, och mycket gagneligare än det
gröna Ostindiska. Det så kallade oxläggevinet, som af dem beredes, är
en angenäm, läskande och sund dryck.”

Ur ”Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ” av A. J. Retzius år 1806.

Stor ormrot, ”Bistorta officinalis”, är en växtart i familjen
slidknäväxter och förekommer i stora delar av Eurasien.

Arten är sällsynt förekommande i Syd- och Mellansverige och den
växer på fuktig och näringsrik jord i parker och gamla trädgårdar.

Gyllenkroks Astrakan, ”Malus domestica”, blommar rikligt i vår.
Fruktköttet är saftigt och mycket gott, men frukten kan dock bara
lagras en kortare tid samt är tyvärr mottaglig för sjukdomar.

Röd nejlikrot, ”Geum coccineum”, är en rosväxtart som ingår i
nejlikrotsläktet och familjen rosväxter. Naturligt utbredningsområde
är Balkan, Turkiet och Kaukasus.

Backtrav, ”Arabidopsis thaliana”, är en ettårig, ganska späd blågrön
ört som kan bli omkring tre decimeter hög.

Stjälken är kal eller nedtill hårig och ganska sparsamt grenig upptill
och de flesta bladen är samlade i en basal rosett, de är ganska små,
oskaftade, helbräddade och glest klädda med små stjärnhår.

Den holländska tulpanlökshysterin på 1600-talet är en av de mest
omskrivna och spektakulära marknadskrascherna i historien. En
österrikisk ambassadör i Konstantinopel skickade 1593 tre lökar till
sina vänner i Wien. En konserverade den i socker, den andre åt upp
den med salt och olja medan den tredje, en professor, faktiskt satte
löken i jorden.

När han märkte vilka fina blommor han fick tog han med sig en
samling frön och lökar som han planterade vid sitt universitet i Leiden
i Holland.

De sällsynta och exotiska tulpanlökarna blev mycket snabbt ett
populärt samtalsämne bland holländarna och professorn försökte sälja
några av dem för att tjäna lite pengar, dock utan att lyckas eftersom de
ekonomiskt medvetna holländarna tyckte det var ”een beetje te duur”,
det vill säga, lite för dyrt.

Så en natt bröt sig en inbrottstjuv in i professorns hus och stal
tulpanerna. Dessa såldes sedan på svarta marknaden till ett lägre pris
än professorns och under de år som följde spred sig sedan
tulpanlökarna successivt och blev mycket populära i Holland.

Så småningom allt dyrare och sakta men säkert växte tulpanhysterin
bland de annars så förnuftiga och försiktiga holländarna. Långsamt
först och sedan i en exploderande hastighet och man började spekulera
i dem på börserna i Amsterdam och Rotterdam.

Tulpanerna manipulerades utseendemässigt med hjälp av olika virus
för att åstadkomma spektakulära färgkombinationer, vilket i sin tur
ledde till att det plötsligt gick mode i tulpaner. Allra värdefullast var
flammiga och flerfärgade tulpaner.

Folk började diskutera och spekulera i hur nästa års tulpaner skulle se
ut och vad de skulle komma att kosta.

Försigkomna handelsmän och spekulanter köpte på sig extra stora
lager av tulpaner inför varje säsong i hopp om att priserna skulle stiga
vilket de också mycket riktigt gjorde.

Borgare och bönder, handelsmän och arbetare, alla började plötsligt
spekulera i tulpanlökar. Skeptikerna sa efter ett tag att priserna
”omöjligt kunde gå högre”, bara för att därefter se sina bekanta göra
enorma vinster på att enbart köpa och sälja något som bara fortsatte att
stiga och stiga i pris.

Marknaden för tulpaner blev en självuppfyllande dröm med priser på
väg rakt upp i himlen.

Tulpanernas värdestegring motiverades med att tulpanlöken skulle bli
den nya världsvalutan. De blev den definitiva framgångssymbolen för
bankirer och köpmän som redan hade allt.

En köpman ska år 1636 ha gett två laster vete, två laster råg, fyraoxar,
åtta grisar, tolv får, två tunnor vin, fyra tunnor öl, två lådor smör,
tusen pund ost och en kanna silver för en tulpanlök.

En annan av de mest sällsynta tulpanerna, den tvåfärgade
rosentulpanen ”Semper Augustus”, kostade mer än ett helt hyreshus i
centrala Amsterdam, berättar Nicolaas Posthumus i ”Inquiry into the
History of Prices in Holland”.

Handeln med tulpaner utvecklades i rask takt och med mycket
uppfinningsrikedom, allt för att tillgodose allas behov och önskemål
att vilja ta olika risker. Det fanns nämligen en växande skara
spekulanter som önskade investera lite pengar och med hög risk få
bästa möjliga hävstångseffekt på sina satsade pengar och följaktligen
dök även tulpanoptioner upp på marknaden.

På så sätt kunde en hugad spekulant med en köpoption försäkra sig om
att få köpa tulpaner till ett i förväg bestämt pris vid ett bestämt datum.
Fast utan att lägga upp pengar nu. På samma sätt kunde säljaren få en
delbetalning redan nu samt dessutom vara garanterad ett bestämt pris
och en säker leverans.

Risken som utfärdaren tog var att tulpanerna skulle stiga mer i värde
än lösenpriset på optionen och därmed bli sittandes med en förlust, om
än en fiktiv förlust i form av en missad vinst.

Men en slipad spekulant grämde sig lika mycket över en missad vinst
som en realiserad förlust. Köparen hade däremot en motsatt
uppfattning och spekulerade i att priserna skulle stiga mer än
optionens lösenpris och på så sätt generera en vinst med ett litet satsat
kapital.

Den holländska tulpanhysterin på 1600-talet är kantad av de mest
besynnerliga framgångshistorier och tragedier. Då, liksom i
modernare bubblor, var det en blandning av fundamenta och
flockbeteende som möjliggjorde både den spektakulära uppgången
och den efterföljande oundvikliga kraschen.

Tulpanlökarna var ju verkligen sällsynta, exotiska samt framodlade
enligt konstens alla regler och med den dåvarande holländska
vetenskapens alla möjligheter. Det som är unikt är värdefullt,
resonerade holländarna, som en van Gogh eller en Rembrandt.

Men historiker och experter har problem med att hitta rationella
förklaringar till vad det var som möjliggjorde att priserna på
tulpanlökar tjugofaldigades under januari år 1637, under endast en
månad, vilket omedelbart följdes av en ännu större nedgång månaden
efter i samband med en beryktad tulpanauktion i Alkmar som omsatte
75 miljoner kronor i dagens penningvärde.

Priserna upphörde plötsligt att stiga och började istället sjunka i
rasande takt, till allas stora förvåning och tulpankraschen var ett
faktum.

Vad som egentligen initierade kraschen är det än idag ingen som med
säkerhet kan säga, ”It’s in the nature of a speculative boom that almost
anything can collapse it”, skrev John Galbraith i ”A Short History of
Financial Euphoria”.

Måbär, ”Ribes alpinum”, liknar rödavinbärsbusken men
måbärsbusken skiljer sig dock från sina släktingar krusbär och vinbär
genom att i regel vara tvåbyggare, bilden visar hanplantor.

Bildens hanblommor bildar större och rikare uppåtriktade klasar med
10 till 30 blommor, medan honbuskarnas blomställningar är mer
anspråkslösa med 2 till 5 blommor.

Pistill och ståndare finns visserligen i både han- och honblommorna,
men i hanblomman på bilden är pistillen rudimentär och steril, och i
honblomman är istället ståndarna rudimentära och sterila.

Skelört, ”Chelidonium majus”, är en medelstor hårig ört som kan bli
upp till åtta decimeter hög och har gulröd mjölksaft. Arten ingår i
familjen vallmoväxter, på latin ”Papaveraceae”.

Enligt Nyman år 1867 har extrakt av skelört använts bland annat mot
”tröga vätskor, blekpussighet och vattensot”.

Bladen ansågs vara sårläkande och med mjölksaften kunde man ta
bort vårtor och bota revorm, men mjölksaften användes även mot
skelögdhet och olika ögonsjukdomar, därav dess namn.

”Redan tidigt om våren visar sig Svalörtens späda grönska; det är dess
rotblad, hvilka nyss utvecklat sig och utträtt ur sitt väl ombonade
vinterläger. Hela den unga växten sväller redan af gul mjölk och snart
utveckla sig blommorna, hvilka sedan efterträda hvarandra under en
längre tid, ehuru hvar blomma räcker endast helt kort.”

Ur ”Utkast till svenska växternas naturhistoria I” av C. F. Nyman år
1867.

Avslutningsbilden för denna gång blir på det lilla vackra solitärbiet
glödsandbi, ”Andrena fulva”, som intensivt samlade nektar i
krusbärsbusken.

I solljuset denna majdag glöder den verkligen och gör sålunda skäl för
sitt namn.

Glödsandbi eller rödsandbi är en art i insektsordningen steklar som
tillhör överfamiljen bin och familjen grävbin.

Glödsandbiet har röd behåring på ovansidan av kroppen och svart
behåring på undersidan och på benen.

Utbredningsområdet omfattar centrala Europa, från södra
Skandinavien till Balkan och dess habitat är öppna skogar och
hagmarker, men det kan ibland också hittas i parker och som här i
trädgårdar.

På återseende!