Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på ett minnesmärke.
Trälastenen eller Resestenen
Trälastenen eller Resestenen, en natur- och kulturkrönika i 8 bilder om
ett drygt 3 meter högt och 6 ton tungt minnesmärke efter trälen vid
namn Träl som enligt legenden ledde sina olyckskamrater i kampen
för frihet.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i slutet av november år
2014.
Det var långan väg att vandra, över stock och över sten, genom skogar
över bäckar ringlar stigen smal och len.
Men ovan backens krön står väldig, reslig sten, det gäller dock att
hålla, tunga rätt i mun, för att inte trampa bredvid, ned i gyttjans djupa
brunn.
Här minnes man hjälten Träl.
Enligt sägnen så reste trälar stenen, som väger 6 ton och är 3,15meter
hög, till minne av sin anförare i kampen för frihet mot träldom och
slaveri.
Träldom, benämning på det slaveri som fanns i Norden fram till äldre
medeltid. Träldom är känd bl.a. genom de äldre nordiska lagarna, men
bestämmelser om den saknas i de riksgiltiga norska och svenska
landslagarna. Den förefaller ha varit allmänt utbredd, och det kan
förutsättas att stormäns gårdar under senast järnålder och tidig
medeltid brukades med ofri arbetskraft. Många trälar var ett tecken på
välstånd, men även bönder kunde ha trälar.
Termen träl avsåg ursprungligen endast män medan den kvinnliga
motsvarigheten hette ambátt ett uttryck som troligen kommer från det
keltiska ordet ”ambactus” för ”tjänare”.
Trälar kunde vara härtagna, det vill säga, vara krigsfångar, men
träldom som ett straff är också känt. Gävträlen eller gåvoträlen, hade
på grund av fattigdom gett sig frivilligt som träl.
Trälar, som var helt rättslösa, kunde användas för en rad olika
uppgifter där några till och med hade förtroendeuppdrag och kunde
vara gårdsförvaltare.
De flesta användes dock för arbete i jordbruk samt för boskapsskötsel
och av de isländska sagorna framgår att trälar användes för nesliga
uppgifter, exempelvis som lönnmördare.
Bildens lilla informationsskylt säger följande,
”Vi vägens högra sida har rests en ca tre meter hög sten. Sexton meter
norr om den resta stenen, på vägens norra sida, står en domarring, sex
meter i diameter, bestående av sju ursprungligen resta stenar varvid
fem är kullfallna.
Den resta stenen och domarringen är markeringar av gravar med ett
vid stenfoten eller vid domarringens mitt nergrävt lerkärl med brända
ben och eventuella gravgåvor.
Gravar av denna typ är vanliga i länets norra och nordvästra del. De
förekommer ensamliggande eller samlade i mindre gravfält och är
vanligen belägna i skog, på krön eller sluttningar av flacka moränåsar
och utan anknytning till nutida bebyggelse. De kan generellt dateras
till äldre järnålder omkring 500 före Kristus – till 500 efter Kristus.
Gravfält med domarringar och resta stenar kan härröra från en
järnålderstida gård medan de ensamliggande gravarna kan ses som ett
slags ägomarkeringar på sådana gårdars landområden.
Enligt traditionen skulle den resta stenen vara ett minne över den vid
ett träluppror stupade trälarnas anförare, Träl. Stenen sägs vidare ha
kullgrävts av odlare från Västergötland 1808. Den restes igen 1915 av
folk i trakten.”
Fornlämningar är skyddade enligt lag.
Träldom var ärftlig, men frigivning förekom, och olika grader av
beroendeförhållanden och halvfrihet utvecklades.
Träldomen försvann gradvis under äldre medeltid, och de ofria
ersattes delvis med fria legohjon.
Trälar som fick egna jordbruk, inte minst som nyodlare, blev efter en
eller ett par generationer fria landbor.
Träldomens upphörande kan nämligen framför allt förklaras med att
andra och mer lönsamma sätt att utnyttja arbetskraft vann insteg.
Bilden är tagen rakt underifrån Trälastenen upp emot himlen med den
vackert raka furan närmast stenen i bakgrunden, se nästa bild.
I Sverige levde tyvärr träldomen kvar längre än i övriga Norden men
från år 1335 finns det dock i en stadga ett förbud om att ingen som
fötts av kristna föräldrar skulle vara träl. Detta innebar att de
dåvarande trälarna var den sista generationen.
Någorlunda rika hushåll hade troligen mellan tre och åtta tjänare, av
vilka en del troligen var trälar hela eller delar av livet.
På större gårdar kunde det enligt de isländska sagorna finnas mellan
10-15 trälar, och stormannen Erling Skjalgsson i Norge uppgavs ha
haft 30 slavar på sin huvudgård.
Närbilden på trälastenen visar stora och vackra, så kallade
pegmatitögon, som är centimeter- till decimeterstora kristaller av
kvarts, rödaktiga av kalifältspat.
Pegmatit är en gångbergart med en sammansättning liknande vanlig
granit. Den bildar extremt grovkristallina gångar och ådror i berget,
utfällda ur de sista vattenhaltiga resterna av den granitiska magman.
Förutom centimeter- till decimeterstora kristaller av kvarts som är grå
till genomskinlig, plagioklas som är vit, kalifältspat som är röd och
glimmer som är som ljusa eller mörka flak kan vissa pegmatiter vara
anrikade på sällsynta grundämnen.
Exempel på sådana sällsynta grundämnen är litium och yttrium och
innehålla kristaller av ovanliga mineral.
Vikingarna tog även trälar under krigståg i andra länder, vilket till och
med kan ha varit ett huvudsyfte med ett plundringståg, i viss mån
kanske de också köpte trälar och sålde vidare.
Sista gången som förordnande om trälar meddelats i Sverige är i den
stadga, som Magnus Eriksson gav år 1335 under sin eriksgata.
Där påbjöds att den som i Västergötlands eller Värends lagsagor
föddes av kristen man eller kvinna, aldrig skulle vara träl eller bära
träls namn.
Äldre föreskrifter av liknande art har meddelats redan förut för andra
landsändar och förbud mot att ge sig till träl, det vill säga, gåvträldom
skall ha utfärdats redan av Birger jarl.
I privaträttsliga urkunder omtalas, förutom ett enda undantag, Arnö
den 2 juni år 1304, inte träldom som bestående efter 1200-talets slut.
Allteftersom kristendomen bredde ut sig i norra Europa blev
efterfrågan på icke-kristna trälar större, och vikingarna blev ganska
ensamma kring slavhandeln eftersom kristna inte fick handla med trälar.
Möjligen kan detta vara anledningen till att trelleborgarna uppstod,
som av vissa tolkats som marknader eller förvaringsplatser för trälar.
Möjligen har också inrikesstriderna i Sverige under 1000-talet delvis
att göra med trälskapet som hotades av kristendomen, varför
konservativa grupper av stormän motsatte sig den nya religionen.
Ni som vill besöka Trälastenen kör rakt västerut under järnvägen i
Taberg, förbi avfarten till berget, förbi skolan, hembygdsparken och
Boeryds gravfält som ligger på höger sida efter någon kilometer.
Ungefär 250 meter senare ligger en liten travbana upp till vänster
bredvid vägen, här svänger man upp och kör något hundratal meter
tills man kommer till en stängd grind, parkera!
Gå knappt 150 meter rakt österut på den lilla vägen, sväng sedan
vänster på den lilla stigen som efter några hundra meter leder till
Trälastenen som ligger på höger sida, efter den lilla bäcken och backen.
Dan tack för att du ger oss något intressant att läsa. Ser fram emot nästa krönika
väldigt intressant valutforskad historia. tack för tiden du har lagt på detta. själv bor jag nära Vaggeryd och gillar vandra och ta bilder på natur samt sådana fornplatser. eftersom jag kommer from staterna och har till och med okända svenska ättlingar (från många generationer tillbaka), tycker jag det at fascinerande med det svenska förflutna (bronsålder hela väggen upp till 1900-talet) och sina fornlämningar i all former. trälastenen är nu på min lista!