Två varv runt huset

Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på trädgårdens växter och djur.

Två varv runt huset

Två varv runt huset, en naturkrönika i 6 bilder om just två varv runt
huset i maklig takt en sommarkväll i juli.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i juli 2010.

Schersmin, ”Philadelphus spp.”, tillhör familjen ”Hydrangeaceae”, och är
en lövfällande buske som räknas till de traditionella svenska
trädgårdsväxterna. Det finns många olika arter och sorter att välja
mellan, därav ”spp.” efter släktnamnet ”Philadelphus”, men alla får vita
blommor. Vissa är enkla medan andra är dubbla, och hos vissa sitter
blommorna i klasar och en sådan schersmin har jag också i trädgården.

Schersminen är känd för sin ljuva doft, men det finns även några doftlösa
sorter. Om du vill njuta av en doftande schersmin kan du till exempel
plantera arten ”Philadelphus coronarius” som på svenska heter just
doftshersmin. Storleken varierar mellan 1-5 meter i höjd och mellan 1 till
dryga 2,5 meter i bredd, växtzonen varierar också mellan zon 1-3 men
även zon 4 kan gå bra och blomningstiden är juni-juli.
Schersmin kan förökas med vedartade sticklingar under vintern och är en
tålig växt som brukar hålla sig frisk, men den svarta bladlusen kan ställa
till problem för den. Den svarta myran på bilderna är troligtvis på jakt
efter pollen att äta eller söt nektar att dricka.

Flugor är en grupp insekter i ordningen tvåvingar. Den systematiska
klassificeringen varierar, men vanligtvis förs flugor samman till en
underordning som heter ”Brachýcera”, som tillsammans med myggor,
underordningen ”Nematócera”, utgör ordningen tvåvingar. Flugor har
världsvid utbredning och omfattar uppåt 100 000 arter i världen, varav
cirka 3 000 arter finns i Sverige varav bildens fluga, som sitter på ett
doftschersminkronblad, utgör en art, vilken troligtvis är vanlig husfluga,
”Musca domestica”, med sina stora röda facettögon.

Mundelarna hos flugor är antingen mer eller mindre reducerade och
enbart sugande eller mer fullständiga och stickande–sugande, men i
ingetdera fallet kan de mekaniskt sönderdela föda. Till flugor med
mundelar av den senare typen hör bromsar samt rovflugor och
dansflugor. Rovlevande arter sprutar först in matspjälkningsvätska i
bytet så att de inre organen löses upp och kan sugas upp som en lösning.
Hos flugor med enbart sugande mundelar är underläppen utformad som
en fårad sugskiva, med vars hjälp flugorna kan suga upp flytande föda, till
exempel nektar, honungsdagg dvs. sockerrika exkrementer från bladlöss
och bladloppor, sav från träd, vätskor i exkrementer och ruttnande
organiskt material. Några arter, till exempel bildens förmodade husfluga
samt spyflugor, använder sig dessutom av yttre matspjälkning och kan
därigenom även ge sig på färska kadaver. Vissa flugor, bland andra
stickflugor, har taggar i spetsen av en hård sugsnabel, med vilkas hjälp de
kan borra sig genom huden på ett djur för att suga blod. Flugor är av stor
negativ ekonomisk betydelse för människan då flera arter, bland annat
fritfluga, kålflugor, morotsfluga och minerarflugor, förorsakar skada på
grödor. Styngflugornas larver angriper dessutom hud, näshåla och tarm
hos flera husdjur. Flugor står för spridningen av en lång rad sjukdomar
och husflugan på bilden, som är talrik över hela världen och gärna äter av
både exkrementer och matvaror, kan överföra bakterien ”Chlamydia
trachomatis”, som förorsakar ögonsjukdomen trakom, samt en mängd
olika tarminfektioner. Tsetseflugor är i sin tur blodsugande och sprider
sömnsjuka till människa och nagana till boskap vilket innebär att det i
stora områden av Afrika därför är omöjligt att bedriva en effektiv
boskapsskötsel.

Bromsar kan överföra loiasis och tularemi. Spyflugor och köttflugor
förorsakar obehag genom att larverna kan utvecklas i kött och andra
matvaror. Spyflugor kan sannolikt även sprida polio. Bananflugor och
spyflugor är mycket viktiga forskningsobjekt inom genetik respektive
fysiologi.

Apropå loiasis och håll i Er nu; det är en infektionssjukdom hos
människa orsakad av rundmaskarten ögonmask, ”Loa loa”. Infektionen
sprids med blindbromsar och förekommer främst i västra Centralafrika.
Viktiga symtom är svullnader, som är överkänslighetsreaktioner mot
produkter som maskarna utsöndrar. Ofta finns svullnaderna kring leder
och kallas då kalabar-svullnad. Den vuxna masken kan vandra i
underhuden, och dess vandring går att följa både med ögat och genom
att känna på huden. I sällsynta fall ses masken passera ögats bindhinna.
Behandling sker med dietylkarbamazin eller ivermektin, ofta i
kombination med kortisonpreparat, och ger full utläkning, men det kan
ta tid.

Apropå tularemi eller harpest; det är en infektionssjukdom som
förekommer framför allt hos vilda gnagare och hardjur, men som också
kan drabba många andra djurarter som rovdjur och fåglar, även
människor kan smittas. Sjukdomen orsakas av bakterien ”Francisélla
tularénsi” och förekommer endast på norra halvklotet. I Sverige
uppträder infektionen hos människa framför allt i Norrland där större
utbrott kan förekomma. Två sjukdomsformer finns där den ena angriper
lungorna, en så kallad pulmonell form. Smittan sprids då sannolikt genom
att en aerosol bildas av infekterad gnagarurin som sedan andas in av
människan, som då utvecklar en allvarlig lunginflammation. Den andra, i
dag vanligaste formen, är den ulceroglandulära med en lokal infektion i
huden och spridning till närliggande lymfkörtlar. I detta fall sker
spridningen via myggbett eller genom direkt kontakt med ett smittat djur.
Vid bägge formerna har patienten feber och obehandlade fall av
pulmonell harpest har en dödlighet av 5–10 %. Diagnos ställs genom att
man påvisar bakterien eller antikroppar mot den. Behandling sker med
antibiotika, vanligen tetracyklin. Vaccin finns men skyddar endast mot
den pulmonella formen och ges huvudsakligen till laboratoriepersonal
som kan komma i kontakt med smittämnet. Sjukdomen är
anmälningspliktig enligt svensk smittskyddslagstiftning.

Hos gnagare leder sjukdomen vanligen till döden efter ett kortare
sjukdomsförlopp och vissa år förekommer massutbrott bland harar.

Apropå polio eller barnförlamning; det är en virussjukdom som smittar
främst genom avloppsvatten. De flesta som får polio blir snabbt helt friska
igen, men ibland går virusen på nerverna, och då kan förlamningar
uppkomma. Även förlamningen kan gå tillbaka, men den kan också bli
kvar hela livet. Polio var förr en fruktad sjukdom som kom i epidemier.
Den sista epidemin i Sverige var på 1950-talet men genom att nästan alla
vaccineras är polio utrotat i Sverige, dock förekommer den tyvärr
fortfarande i delar av Afrika och Asien.

Det mycket ståtliga praktkungsljuset, ”Verbascum speciosum”, är en
storväxt, tvåårig ört som kan bli upp till två meter hög. Bladen är
grågröna av tätt sittande stjärnhår och de basala bladen är stora, brett
lansettlika med helbräddad kant, medan bladen på stjälken är allt kortare
och de översta är ofta vågiga i kanten. Praktkungsljuset blommar från juli
till september med gula blommor som sitter två till flera tillsammans i
vecken av stödbladen i en axlik grenig blomställning. Arten har ofta
förväxlats med grenigt kungsljus, ”Verbascum lychnitis”, men den senare
har blad som är gröna på ovansidan, samt har kala ståndarknappar på de
två nedersta ståndarna. Ölandskungsljuset, ”Verbascum densiflorum”, i
sin tur skiljs genom en blomställning utan eller med få korta grenar, samt
genom att de två nedre ståndarknapparna är snett infästade på
strängarna. När jag får tillfälle och tid till att ”nyckla” växter i ”Kroken”,
dvs. ”Svensk Flora: Fanerogamer och ormbunksväxter” av Thorgny
O B N Krok, Lena Jonsell, Sigfrid Almquist, Bengt Jonsell, är detta
verkligen ett roligt detektivarbete.

Praktkungsljus är en ofta odlad art som förvildats och naturaliserats på
många platser från Skåne till Hälsingland. Den växer på torr sandig eller
grusig mark, i vägkanter, på grusplaner, torr gräsmark och liknande.
Arten hör normalt hemma i ett område som sträcker sig från Sydöstra
Europa till norra Iran. Den första fynduppgiften som förvildad är från
Stockholm och publicerades 1934. Artnamnet ”speciosum” kommer av
latinets species för utseende, skapelse och betyder förnäm, ståtlig. Det
svenska namnet praktkungsljus har ibland även använts på arten
ölandskungsljus.

Det magnifika jättenattljuset, ”Oenothera glazioviana”, som blommar
som bäst just nu är en tvåårig ört som kan bli drygt en meter hög.
Stjälken är upprätt och hårig, med hår som har uppsvälld rödaktig bas.
Bladen är lansettlika och sitter strödda längs stjälken. Jättenattljusets
stora gula blommor öppnar sig först i skymningen. Jättenattljus är en
odlad art som ibland kan påträffas förvildad. Den hör ursprungligen
hemma i Nordamerika. Den första fynduppgiften som förvildad är från
Göteborg och publicerades 1961. Jättenattljus odlas som prydnadsväxt
och artnamnet ”glazioviana” hedrar den franske botanisten Auguste
Glaziou, 1828-1906.

Jättenattljuset tillhör familjen ”Onagraceae” eller dunörtsväxter som
har 24 släkten och omkring 700 arter, de flesta förekommer i Nord- och
Sydamerika. I Sverige finns tre släkten, nattljus, dunörter och häxörter,
men arter ur ytterligare ett par släkten påträffas tillfälligt.
Till familjen hör många av våra välkända prydnadsväxter, bland annat
fuchsior eller i vardagstal ”bloddroppaträd” och clarkior som till
exempel atlasblomma.

”Smaka” slutligen på det oerhört vackra engelska namnet på
jättenattljuset,

”Large-flowered Evening-primrose”.

En, två, tre, fyra, fem, sex, sju och åtta ben, då måste det vara ett
spindeldjur och visst är det så. Detta lilla röda kryp är ett kvalster,
kanske arten rött spinnkvalster, ”Panonychius ulmi”, som är en
skadegörare på fruktträd och bara någon meter bort står det gamla
Sävstaholmsäppelträdet.

Spinnkvalster, ”Tetranýchidae”, är en familj i spindeldjursgruppen
”Prostigmata”. Den har en världsvid utbredning och omfattar mer än 900
växtparasitiska arter, i Sverige finns bland andra fruktträdsspinnkvalster
som visas på bilden, växthusspinnkvalster och krusbärskvalster. De är
ofta gröna, gula, orange eller röda. Mundelarna är ombildade till tunna
slangar, vilka kan punktera enskilda växtceller, varefter kvalstren kan
suga i sig innehållet. Vissa arter kan spinna ett fint silkesnät över
växterna och därav det svenska namnet.

Bästa skyddet mot kvalsterangrepp är en intakt nyttodjursfauna.

Kvalster är en stor grupp av spindeldjur som återfinns över hela
jordklotet. Det finns cirka 40 000 arter beskrivna, men antalet ännu ej
beskrivna arter tros vara mångdubbelt fler. Många arter är parasiter. I
kvalsterfamiljen finns till exempel fästingarna, skabb och or. De kvalster
som finns idag uppstod sannolikt för ungefär 20 miljoner år sedan och
för ungefär 10 000 år sedan flyttade huskvalster in i våra bostäder.

Skrivet av Erik Bunnstad