Vaggerydsdagen för 40:e gången

I morgon firar Vaggerydsdagen för 40:e gången sedan starten 1975 med ett påkostat program där CajsaStina Åkerström och Linus Svenning är de stora attraktionerna.Artistuppbådet kostar i storleksordningen 100 000 kronor , pengar som ortens handeln och ortens industri skjuter till. Men det är först de senaste fem åren som arrangörerna haft så stora summor att spendera på attraktiva artister. Faktum är att Vaggerydsdagen i många år var ungefär som Hjulafton med endast lokala förmågor på scenen.

2010 var Vaggerydsdagens framtid allvarligt ifrågasatt. Då beslöt Håkan Gustafsson, som under många år varit arrangemangets drivande kraft, för att satsa istället för att avveckla. På den vägen är det.

Vaggerydsdagen skapades ur en ekonomisk nödsituation våren 1975. Waggeryds IK hade återtagit platsen i näst högsta bandyserien vintern 1975, men avancemanget kostade en hel del pengar som WIK:s bandysektion inte disponerade. Man tvingades alltså skapa ett inkomstbringande arrangemang. Fram växte tanken på hel dag med lotterier, chockladhjul och artistframträdande i centrala Vaggeryd. WIK-dagen var född.

Förste artist på den första WIK-dagen blev  Runo ”Lanthandlarn ”Sundberg från Skövde. En budgetlösning, men den signalerade något nytt, att någon vågade spänna bågen.

Det koncept som skapades under pionjäråren har hållit gott genom åren. Det formades kring framträdanden av kyrkliga musiker frampå förmiddagen och folkliga artister senare på dagen. I den förra kategorin märktes namn som Ny-David, Jan Sparring, Carl Östh (1983), Rune Eliasson (1986), Jan Sparring (1989) och Märta Svensson(1992). Från och med 1976 var WIK-dagen en angelägenhet för hela föreningen, inte enbart för bandysektionen. Evenemanget råkade detta år dessutom sammanfalla med statsminister Olof Palmes valtal på Östra torget vilket lockade minst 3 000 personer extra till Vaggeryd. Med tiden blev WIK-dagen en fin inkomstkälla och kassako för föreningen. En lång rad netton i storleksordningen 50 000 till 75 000 kronor motsvarar stora sexsiffriga belopp i dagens penningvärde.

Bland artisterna under de 15 första åren märktes namn som Thore Skogman, Laila Westersund, “Tjadden” Hellström och Åby Ericson (1981), Bröderna Djup (1982 – med storpublik), Kjell Kraghe (1983) , Sten-Åke Cederhök – (1985 med 5 000 åskådare) , Gunde Johansson (1986), Alf Robertsson (1987), Siw Malmkvist (1988) och Ingvar Oldsberg (1991 – 3 000 åskådare i regn).

Men kärvare tider stundade. 1989 fick Waggeryds IK ekonomiska problem och WIK-dagen blev Vaggerydsdagen . Från 1990 och många år framåt fanns ingen känd artist som dragplåster, även om auktionen med många kvalitetsprodukter länge drog in stora pengar. Vaggerydsbördige storsångaren Peter Arnoldsson lockade dock storpublik 1997.

Först på senare år har artisterna vänt sig till en ungdomligare publik. 2008 kom Idol-Daniel Karlsson till Vaggerydsdagen och 2010 var det så dags för Amy Diamond och The Moniker.

Sara Löfgren och Pernilla Wahlgren tog plats på scenen år 2011, Sahlene och Timoteij gästade Vaggerydsdagen 2012 och drog då en publik på cirka 4 000 personer.

När Erik Segerstedt och Jenny Silver kom till Vaggeryd i fjol beräknades publiksiffran till 3 000 personer.

Frågan är vem som varit sämst av de artister som gästat Vaggerydsdagen:

– Ingvar Oldsberg, om man ser till vad han uträttade för det gage han fick på 20 000 kronor, anser Håkan Gustafsson.

Fullsatt framför scenen när Amy Diamond skulle framträda 2010.