Det 23 december kom Förvaltningsrättens dom om licensjakten på varg 2014.
Domen lägger fast att Naturvårdsverkets beslut om jakt på 30 vargar var och är olagligt.
– Den här domen visar än en gång att myndigheternas beslut om licensjakt vilar på minst sagt svajig rättslig grund, säger Jan Terstad, skogs- och naturvårdschef på Naturskyddsföreningen.
Tidigare i december vann Kammarrättens dom om 2013 års licensjakt laga kraft. Den domen förklarade att även licensjakten 2013 var olaglig.
Om den nu aktuella domen från Förvaltningsrätten kommer att överklagas återstår att se.
– Den förra regeringens beslut att ta bort möjligheten att få 2015 års licensjaktbeslut överprövade i domstol strider helt klart mot EU-rätten. Detta förhållande, tillsammans med den höga inaveln i den svenska vargstammen, medför att vi är mycket kritiska till den vargjakt som nu planeras i början av 2015, framhåller Jan Terstad vidare
– Inavelsnivån måste sänkas och myndigheternas beslut om licensjakt måste kunna överklagas till domstol, avslutar Jan Terstad.
Varg. Foto: Lars Petersson
1. För det första är den höga inavelsnivår ett klart argument FÖR att jaga varg. Vi hade ett hyggligt obesläktat par som fick ungar med de vandrade iväg långt och blev till stor del skjutna på skyddsjakt. Anledningen sannolikt att där inte fanns utrymme för dem i närheten av födelseområdet – där var alla tänkbara revir redan fyllda av inavelsprodukterna. Men OM en av de inavlade hade fått valpar med en obesläktad varg, då hade avkommans inavelsgrad varit noll. Det borde Jan Terstad begripa.
2. För det andra är inavel kanske inget problem. Gotlands kaniner härstammade från ett mycket litet antal individer men visade inte tecken på inavelsdepression.
3. Alla begriper väl att exempelvis Jylland aldrig skulle kunna ha tillräckligt många vargar ens för att fylla den svenska målsättningen 170-270 vargar. Jylland är ett smalt näs som delar sina vargar med kontinenten, i synnerhet Tyskland. Förhållandet i Sverige är liknande. Vi delar vår vargstam med den stora ryska arealen. Vargen har redan en gång varit utrotad i Sverige men det tog inte mer än 20 år innan vi hade ”vargar” här igen, enligt den officiella versionen spontana invandrare från Ryssland. Då lär samma sak hända om vargen dör ut i Sverige igen, det kommer nya österifrån.
4. Varg framställs ofta, och i synnerhet från Naturskyddsföreningen, som en utrotningshotad art. Så är det INTE. Den internationella rödlistan säger att dess existens på global nivå inte är hotad. Om vi skall ha varg i Sverige är det således en form av lyx.
5. Här tar man till storsläggan och hotar igen med EU-rätten. Men ta då den striden med EU och visa var vi står. EU skall inte diktera våra villkor. Vi är medlemmar i EU i ett ömsesidigt gynnande och inte som EU-s slavar. Titta på Norge som inte är medlemmar – mår dom illa? Vi betalar varje år ett stort belopp till EU. Den senaste siffran jag såg var att Sveriges bidrag till EU minus vad vi får tillbaka från EU (alltså Sveriges nettobidrag till EU) är drygt 30 miljarder av en statsbudget på ca 800 miljarder. Om den här diktatoriska attityden från EU fortsätter är det kanske dags att ifrågasätta utträde ur EU.
Jo, titta på bilden ovan och jämför med många av de ”vargar” som skjutits på senare tid. Eller jämför med bilder av ”Junsele-vargen”. De frilevande djuren är väldigt gula i jämförelse med vargen på bilden, som jag antar är en djurparksvarg. Lägg till detta att handjur av frilevande svenska djur har Y-kromosomer av två typer, låt oss kalla ddessa typ A och typ B, vilket tyder på att de alla härstammar från bara två olika handjur med dessa kromosomer. Men i svenska djurparkstammar och i frilevande djur från Ryssland och angränsande länder hittar man 15 andra typer av Y-kromosomer men varken typ A eller B. Detta tyder på att de frilevande svenska djuren antingen INTE har invandrat spontant österifrån eller att studien måste göras om med mycket större antal ryska vargar som jämförelse (många hundra istället för ca hundra). Den sanningssökande ambitionen verkar inte finnas i dagens svenska vargforskning – där vet man redan hur det gått till. Men förklara då den utseendemässiga avvikelsen hos de frilevande svenska djuren!